Om ditt jobb togs över av en robot, vad skulle du göra då? Skulle du ägna tiden åt att spela tv-spel? Bygga ut huset? Jobba som volontär på ett äldreboende?
Det kan vara värt att fundera på. Under ett seminarium som anordnades av Dagens Industri i Almedalen varnade en rad debattörer – från SEB:s senior economist Klas Eklund till Nordeas chefekonom Annika Winsth och Reforminstitutets chef Stefan Fölster – för att arbetslivet är på väg in i en snabb omvälvning.
Hur snabb? En vanlig prognos är att omkring hälften av dagens yrken kommer att automatiseras inom 20 år. Redan nu finns robotar som kör bilar och lagar rör. Automatiserade auktioner ersätter försäljare. Mobilappar kan hjälpa till att diagnostisera födelsemärken eller räkna ut synsvaghet och glasögonstyrka.
Sofistikerade algoritmer i kombination med big data, enorma databaser med information, gör att även högkvalificerade arbetsuppgifter kan utföras av robotar. Ekonomer, jurister, analytiker, läkare – ja, även tidningskrönikörer – riskerar att konkurreras ut.
Rädslan för att den tekniska utvecklingen kommer att skapa arbetslöshet är förstås inte ny. Det som är nytt är att utvecklingen går så snabbt och är global och därmed påverkar många.
Det finns fantastiska möjligheter i automatiseringen. Om robotar och datorer kan ägna sig åt de repetitiva, själsdödande uppgifter som människor helst undviker kan förhoppningsvis mer tid och kraft frigöras till omvårdnad, möten och konstnärlig verksamhet.
På en workshop som leddes av företagsfilosofen Gustaf Josefsson fick deltagarna fundera över vad de själva skulle syssla med om de blev ersatta av en robot. När den första, ångestfyllda reaktionen lagt sig fylldes lokalen av drömmar om resor och skapande.
Men det gäller att automatiseringen leder till ökat välstånd och att det kommer alla till del.
Enligt MIT-forskarna Andrew McAfee och Erik Brynjolfsson, som skrivit boken "The Second Machine Age", hänger teknologisk utveckling och tillväxt ihop även i framtiden. Kruxet är att tillväxten inte leder till fler jobb. Risken är att det är en liten grupp – de som äger datorerna och robotarna – som kommer att tjäna på utvecklingen, medan andra grupper blir marginaliserade.
Frågan är bara om dagens politiker inser hur angeläget det är att anpassa skolan och arbetsmarknaden. I Almedalen ropade debattörerna på flera åtgärder. Ett arbetsliv med lägre trösklar, ett utbildningssystem som gör det möjligt att utbilda sig flera gånger under livet och ett klimat som uppmuntrar entreprenörskap. Samt, inte minst, en skola där programmering är en självklarhet och yrkesvägledarna tänker nytt kring möjliga utbildningsvägar.
Risken är annars att vi får en situation med många unga arga män som känner sig undanskuffade – och sådana samhällen är sällan vidare behagliga. Eller som Stefan Fölster uttryckte saken: "Det är trevligare att äga robotar i ett land som inte har inbördeskrig."
Karin Rebas är liberal skribent och generalsekreterare för Bertil Ohlininstitutet.