De personliga berättelserna jag tagit del av på chattforum och bloggar talar sitt tydliga språk: Det handlar om personer som i åratal, i många fall decennier, burit på en rad symptom som sjukvården inte kunnat relatera vidare: Oförklarlig trötthet, järnbrist, magproblem, strul med leder och muskler, munblåsor, depression för att nämna ett par exempel. Diagnosen har senare visat sig vara glutenintolerans, även kallad celiaki. Behandlingen innebär att sluta äta vete, korn och råg på livstid. Det är det enda sättet att läka de skador som uppstått i tunntarmen och i bästa fall kunna fortsätta leva ett symptomfritt liv.
Först då, beskriver många, har livet återvänt. Samtidigt sörjer de flesta åren med symptom som avfärdats med felaktiga förklaringsmodeller som stress, utbrändhet och följdsjukdomar som blivit konsekvensen av väntan på rätt diagnos. Vissa vittnar om en förlorad barndom och tonår, en önskan om ett vuxenliv som kunde få upplevas på nytt. En studie visar att det tar i genomsnitt tio år, från första symptom till diagnosen glutenintolerans.
Läkaren Peter Elfström påvisade i sin avhandling en förhöjd risk för följdsjukdomar t ex leversjukdom, sköldkörtelrubbningar och cancer i lymfsystemet. Uppskattningsvis lider en procent av Sveriges befolkning av glutenintolerans och mörkertalet tros vara stort. Det klassas som en folksjukdom och är en av de vanligaste kroniska sjukdomarna bland barn.
Sverige är det land i världen med flest glutenintoleranta. Ungefär hälften av befolkningen har de genetiska förutsättningarna för att få sjukdomen. I den internationella diabetes- och celiakistudien TEDDY visar resultat att svenska barn har den högsta risken att drabbas av sjukdomen, dubbelt så hög i jämförelse med till exempel amerikanska barn. Med det här i åtanke bör man fråga sig hur rimligt det är att brödtillverkare tillåts tillsätta extra gluten i sina produkter för att göra det fluffigare och mer säljbart?
Vete, korn och råg, särskilt vete, är som en djupt rotad tradition med en särställning i vår kultur. Korvbröden, pizzan och kanelbullarna baserade på vitt mjöl är självklara inslag. Ändå finns mjöl i så många andra mer hälsosamma former och varianter. Men först måste vi förstå att vi är vad vi äter och omvärdera vår kärlek till gluten. I väntan på nya tider är det väl rimligt att alla drabbade har rätt till subventionerad glutenfri kost, att vi ifrågasätter kommersiella krafter och ställer krav på kapade ledtider inom vården, med sisådär ett decennium, när det gäller fastställande av diagnosen glutenintolerans.
Kristina Emanuelsson är sociolog och processutvecklare i Eskilstuna kommun.