Det ska helst porla med ljud och allt. Slå gnistor i glasen medan solen stryker sig tillgivet mot axlarna och snyggar till brännan. Alkoholens och njutningens högtid är här. Igen, kanske man ska säga vad gäller alkoholen. Ett glas på fot är liksom en självklar ingrediens i alla porträtt som har avsikten att spegla njutning och välmående. Sommaren är en tid då vi tillåter oss att maxa, gör allt lite extra. Släppa misslyckade dieter och livet i normalitetens fångenskap. Bunkra upp med minnen inför hösten, när varje veckodag har sin kod och sina regler, en streckad linje som talar om när livet levs innanför eller utanför de förväntningar vi ställer på varandra. Sommaren är undantaget. Då ska vi göra tvärtom.
Dricka vin mitt i veckan, sola till förbannelse för att slippa ducka för kommentarerna som väntar i augusti. Medan hudläkare försäkrar oss om att det inte finns en enda människa på hela jorden som måste ligga i solen hela dagarna. Tvärtom är det onaturligt. Fåfängt. Hets. Både att ligga på mage med förvridna armar och ben för att brännan ska träffa rätt, som om vi blivit gripna av polis, slängda till marken och ligger där och väntar på handfängslet. Njutning?
Belöningen för månader av 5:2 eller en ätardag i veckan är all in. Äta som om varje tugga vore den sista. Ursäkta om jag är en smula glädjedödare: Enligt Royal Society of Medicine i Storbritannien beror nittio procent av alla kroniska sjukdomar på infektion i mag-tarmkanalen. Alltså, vad vi stoppar i oss är av största relevans. Det visste vi ju redan. Ändå ger läsningen svindel. När man lyfter blicken och sätter perspektiv, blir det nästan fånigt: vi trycker å ena sidan i oss piller av olika slag i syfte att motverka skadorna av det vi i nästa stund äter och sköljer ner i våra strupar.
Svårigheten är helt klart att hitta enkelheten i våra liv och balansera på den uppdiktade gränsen som tyvärr finns mellan njutning och hälsa. Enligt idealbilderna av det goda livet går de sällan att förena dessa två. Det goda livet, så som vi ser det i dagens samhälle, har ett pris. Det är synd om den som inte får tömma godisskålen, vinflaskan eller tallriken på pizzan och den processade maten. Vi ifrågasätter den som väljer att köra, men aldrig den som tar nattbussen hem. Njutningen (definierad på det här sättet) är sällan förenligt med en välmående tarm. Quinoa och vetegräs smoothie kan liksom inte mäta sig med en gräddbakelse på Facebook.
De som lever ett sunt liv är hälsofreak. Den som går all in, gör motsatsen, är en livsnjutare. Bakvänt och utan eftertanke, och definitivt utan självbevarelsedrift. Men krasst sett, ett levnadssätt vi föredrar.
Kristina Emanuelsson är sociolog och processutvecklare i Eskilstuna kommun.