Kommer den debatt som tagit vid att hinna ikapp och omfamna? Kommer den att förklara hellre Àn att vilseleda? Kan den förstÀrka schablonbilder av vad feminismen handlar om? Bilder som kan anvÀndas som skÀl till att ta avstÄnd ifrÄn den, och dÄ riskera att de stora viktiga frÄgorna tappas bort?
I sjÀlva dokumentÀren söker Belinda Olsson svar pÄ frÄgan om feminismen har gÄtt för lÄngt. Hon intervjuar bland annat Gudrun Schyman, besöker ett badhus i Malmö dÀr kvinnor numera fÄr bada topless och ett hen-dagis.
NĂ€r sedan de kritiska rösterna om 'Fittstim â min kamp' radas upp vĂ€cks en olust, och mina slutsatser blir flera. Jag tĂ€nker att jag skriver om dem. Efter ett första utkast till den hĂ€r krönikan Ă€r jag pĂ„ vĂ€g att radera rubbet. TĂ€nk om jag sĂ€ger fel?
Spelrummet kÀnns lika förkrympt som en bowlingbana.
Mer relevant, varifrÄn kommer olusten? Jag anar ett mönster, ett rÀtt och ett fel sÀtt att tala om feminism, som innesluter och utesluter. Jag önskar mig en folklig feminism. Inte en tÀvling: Vem Àr bÀst feminist?
Det sĂ€tt pĂ„ vilket kritikerna behandlar Belinda Olssons dokumentĂ€r speglar sĂ€ttet man potentiellt skulle platta till en oinvigd pĂ„ â en som inte pratar perfekt feministsprĂ„k, men vars hjĂ€rta inte bultar mindre hĂ„rt för rĂ€ttvisefrĂ„gorna.
Vad fÄr man sÀga om feminism? Och hur fÄngar man dÄ de mÀnniskor som inte har lÀst teorier om kön som social konstruktion, à la Yvonne Hirdman?
Det Ă€r inte enbart i fackliga förhandlingar och politiska rörelser som kvinnors rĂ€ttigheter diskuteras och förhandlas. Jag saknar hĂ€nvisning till det som sker i mĂ€nniskors vardagsrum, pĂ„ fikarasten, över frukten pĂ„ ICA â bland mĂ€nniskor som inte rappar feministargument. Hur lĂ„ter dessa samtal?
DĂ€r allt det vi pratar om bor och verkar. ĂndĂ„ hĂ€nvisar flera debattörer ensidigt till samtal om kvinnors rĂ€ttigheter i stĂ€ngda offentliga rum och i föreningar, medan jag ser framför mig kvinnor som reser sig ur Bermudatriangeln (som löper mellan tvĂ€ttstugan, disken och stĂ€dskĂ„pet), eller ur destruktiva förhĂ„llanden, och biter ifrĂ„n. De förhandlar om könsrollernas innehĂ„ll och betydelse, i det lilla som ger ringar pĂ„ vattnet och föder en samhĂ€llsutveckling.
Medan Belinda Olsson pratar om vikten av att uttrycka sig sĂ„ att mĂ€nniskor förstĂ„r ökar antalet medlemmar i Feministiskt initiativ. LikasĂ„ debatteras feminism mer Ă€n pĂ„ lĂ€nge. Det broderas vidare pĂ„ bryggan mellan teori och vardag. Mellan orden pĂ„ papper i forskningsrapporter, och i böcker allt för fĂ„ mĂ€nniskor lĂ€ser â men som skulle kunna vrida hela vĂ€rldar sĂ„ att grunden skakade, om vi bara förstod oss pĂ„ de tĂ€ta resonemangen.
Ăr det en skam att sĂ€ga: Intressant Belinda, det Ă€r kontroversiellt det du gör, oprövat â men vi debatterar mer Ă€n pĂ„ lĂ€nge, sĂ„ varför inte?
Kristina Emanuelsson Àr sociolog och utvecklare i Eskilstuna kommun.