Unga människor lever sina liv på internet – det gäller att snacka med dem där! Känner ni igen floskeln? Varenda politiker som tangerat barnfrågor har förstått att dagens ungdom är uppkopplad. Inte lika många har greppat hur man gör för att kommunicera med kidsen i praktiken. Kanske är det den samtida kulturen som är svår att förstå, men personligen lutar jag åt att svaret är bristande intresse för barn och unga.
För så svårt är det inte att följa lite nya konton och svara på tilltal.
Många makthavare använder sociala medier helt utan bollkänsla – som om det vore en sms-tjänst för kompisar eller en dagbok på nätet. Under våren har jag jobbat med sociala medier på barnrättsorganisationen Majblomman, och passat på att ta politiker på pulsen. Hur jobbar vår barnminister på Twitter? Vad vill en kandidat till Europaparlamentet göra för barns rättigheter? Går det att få svar från en sverigedemokrat på oroliga frågor från en tjej med utlandsfödda föräldrar?
Snällt uttryckt kan responsen beskrivas som spretig. Nyblivna EU-parlamentarikern Jytte Guteland (S) visade sig både kunna föra genuin dialog och formulera radikala ansatser med barnperspektiv på 140 tecken. Guteland vill tillsätta en EU-kommissionär med ansvar för barns rättigheter. En strålande idé, som snabbt kunde vidarebefordras till ett stort nätkollektiv av framtida väljare. Ett tiotal politiker visade på liknande sätt att de lever som de lär vad gäller nätkommunikation. Det ska de så klart ha kredd för, men vi är inte i mål förrän de många makthavare som har noll digital bollkänsla kommer in i matchen.
Med det samtida sättet att kommunicera borde den direkta kontakten med medborgarna vara guld värd, särskilt för politiker som ramat in sina varumärken med empati. Ändå tycks flera av våra mest kända högdjur dra sig för den demokratiska dialog som finns latent framför allt på Twitter. Vår barnminister följer till exempel nästan bara andra kända namn, och svarar sällan på "mentions". Hon går med andra ord miste om massor av kunskap och värdefulla direktsamtal med den där enskilda medborgaren som politiker älskar att nämna vid namn för mjuka upp sin retorik.
Att ett av SD:s toppnamn på EU-listan svarar spydigt på frågan vad han vill göra för barns rättigheter är kanske inte lika överraskande, men ändå förvånande med tanke på att partiet har fullt sjå med att fixa medmänsklig fernissa. Men visst, tystnad och sura citat säger också något. Barnen som lever med Instagram och Youtube låter sig inte nedslås. De väljer att lyssna och så småningom rösta på de politiker som fattat hur en slipsten ska dras, också på internet.
Liv Landell Major är skribent och ansvarig för sociala medier på Majblommans Riksförbund.