Grunden för blåögdheten utgörs sannolikt av att Sverige är en funktionell demokrati med högt välstånd, nästan obefintlig korruption, samt tvåhundra år av fred bakom sig.
Ubåtsjakten i Stockholms skärgård fortsätter, men det mesta talar nu för att försvaret inte förmår fånga några fula fiskar. Trots det tyder mycket på att ett intrång verkligen har skett, och på att Ryssland ligger bakom. I ljuset av det har såväl FP som KD krävt att försvarsanslagen höjs.
Fi fortsätter däremot gladeligen på nedrustningslinjen. I debattartikeln "Julafton för patriarkala försvarsromantiker" (Aftonbladet, 21/10) kommenterar Fi:s Gudrun Schyman och Veronica Svärd ubåtsjakten. Tesen är Sverige bidrar till att förvärra situationen genom krigshets, vilken sägs ha nära kopplingar till manliga könsnormer. Fi-representanterna menar således att insatsen är kontraproduktiv, samt att nedrustning och dialog är den enda framkomliga vägen. Flera uppseendeväckande formuleringar kastas in, exempelvis: "Att ubåtar finns i gränstrakterna är inte ett hot om krig, det tillhör deras arbete."
Det finns säkerligen – som Schyman och Svärd hävdar – personer som får en kittlande magkänsla av tanken på att Sverige skulle befinna sig mitt i den militära hetluften. Visst verkar även manliga könsnormer ofta för att rättfärdiga en konfliktsökande hållning. Därtill är den kvinnliga underrepresentationen inom det försvarspolitiska området rent pinsam. Men att reducera ubåtsfrågan till sådant är en alldeles för grund analys.
Att Putin har uppvisat både allt starkare auktoritära tendenser och växande hänsynslöshet kan knappast ha undgått någon. På hemmaplan har den ryske ledaren bland annat instiftat anti-gaylagar och lagen om "utländska agenter" – som har använts för att trakassera frivilligorganisationer – samt begränsat mötesfriheten. Internationellt utmärker han sig med blockaden av alla former av resolutioner mot Syrien samt, naturligtvis, annekteringen av Krim och de fortsatta krigshandlingarna i östra Ukraina.
Putin är alltså inte vilken kamrat som helst, och att förespråka dialog som enda svar på dennes hybris framstår som mer än lovligt godtroget.
Genom att ändå göra just det visar Fi:s representanter på en oförmåga att se bortom sina egna, privilegierade perspektiv. Föreställningen om att allt går att lösa bara man "pratar lite" framstår närmast som hånfull mot exempelvis de baltiska staterna. För att inte tala om Ukraina.
I en intervju för SVT:s Agenda, i mars förra året, varnade den prisbelönta finsk-estniska författaren Sofi Oksanen för utvecklingen i Putins Ryssland: "Det nya Ryssland respekterar inte gränser, så alla städer och gränsområden nära Ryssland anses historiskt tillhöra Ryssland."
Missade Schyman och Svärd den? Om så är fallet ligger den fortfarande uppe på SVT Play.
Lucas Hermans är journalist och har bland annat arbetat på Upsala Nya Tidning.