Trots det kan ett sådant fokus vara försvarbart vad gäller arbetskraftsinvandring.
Fast asylinvandring – då människor söker sig till länder som Sverige för att undkomma krig och förtryck – ska aldrig få avgöras av kronor och ören. Asyl beviljas av humanitära skäl, inte ekonomiska.
Mycket av den utomeuropeiska arbetskraftsinvandringen till Sverige grundar sig på att människor vill jobba i ett välutvecklat höglöneland. Personer från fattigare länder får på så vis möjlighet att öka sitt välstånd. Det är i sig både rättvist och välkommet. Dock är detta en vinstaffär också för Sverige.
Svenska företag får lättare att hitta rätt kompetens, vilket är centralt för en liten, exportberoende och högteknologisk nation, med stora matchningsproblem på arbetsmarknaden. År 2012 tilldelades 20 procent av arbetstillstånden IT-anställda, från i huvudsak Indien.
Visst finns det fall där människor utifrån har utnyttjas av oseriösa arbetsgivare – tänk bärplockning och skogsbruk – men att försvåra för folk att komma hit är inte lösningen.
Asylinvandring är någonting helt annat. I FN:s flyktingkonvention anges att människor som är i behov av skydd har rätt till asyl. Personer som riskerar förföljelse på grund av, bland annat, etnicitet, religion eller politisk uppfattning ska alltså inte tvingas tillbaka till sitt ursprungsland. Detta har mycket lite med ekonomi och arbetsmarknad att göra. Fast inte om du frågar Sverigedemokraterna. SD:s ekonomiska politik är nämligen i sin helhet upphängd på föreställda besparingar relaterade till minskad flyktinginvandring.
Trots att asylfrågan aldrig ska få reduceras till pengamässiga kalkyler är vissa klargöranden på sin plats. Visst finns det kortsiktiga kostnader kopplade till att ta emot flyktingar – tillfälliga boenden, språkundervisning, et cetera – och visst finns det ett stort behov av att förmå fler EU-stater att leva upp till sitt humanitära ansvar. Men långsiktigt kommer de länder som står upp för öppenhet och medmänsklighet att tjäna på det. I de mogna ekonomierna i väst – med växande andel äldre i befolkningen – är ett inflöde av människor, idéer och kompetenser faktiskt helt avgörande för framtida välgång.
Med detta i åtanke är det intressant att kontrastera Sverige mot det mer etniskt homogena Finland, där jag kommer ifrån. Finlands ekonomi går betydligt sämre än den svenska och på en fråga om varför (Hufvudstadsbladet 13/10) svarade Handelsbankens ekonomiska forskare, Tuulia Asplund, så här: "Sverige har tack vare invandringen en mycket bättre ålderspyramid. Andelen av befolkningen som är i arbete i förhållande till dem som står utanför blir därför mycket fördelaktigare."
Jag skäms över den finska oviljan att ta ett större humanitärt ansvar. Den öppenhet som råder i det svenska samhället har därför också en viktig del i att det är här jag väljer att verka och leva mitt liv – jag som har haft förmånen att kunna välja. Min fasta övertygelse är att den svenska vägen på alla sätt kommer att vara den långsiktiga vinnaren.
Lucas Hermans är journalist och har bland annat arbetat på Upsala Nya Tidning.