Hon meddelade att det inte skulle bli någon alkohol till lunchen. Bra, tänkte jag, men behöver det sägas och än mindre förklaras?
Det behövdes tydligen och förklaringen var att eftermiddagen skulle innehålla vådliga bilfärder. Jill lovade dock att den uteblivna alkoholen skulle kompenseras till middagen. Det gjorde den med besked. Trots allt drickande i underhållningsprogrammen är det ändå sällan man ser snapsglas tömmas.
Men det är inte snapsglasen som gnager utan det är lunchen. Att behöva förklara varför man inte bjuder på alkohol till lunch i ett gäng som under dagen skall göra ett jobb där de har höga förväntningar på sig, är inte det både aningslöst och oreflekterat? Visst tycker jag fortfarande om Jill Johnson men hon gav ett bra exempel på hur fast rotad den så kallade alkonormen är.
Ett annat program som jag sett lite sporadiskt och fragmentarisk är "Historieätarna" där Lotta Lundgren och Erik Haag lever sig igenom århundraden och årtionden i tidstypiska kläder och framförallt äter tidens mat. Att det också blir en hel del drickande är självklart, det hör ihop med ätandet och historiska fakta, men det reflekteras sällan eller aldrig kring vilka konsekvenser det fick.
Det vore kanske på sin plats eftersom man också försöker beskriva samhället och levnadsförhållandena parallellt med kläderna och maten. Fylleriet skojas i stället bort.
– Trots att jag druckit ganska mycket hela tiden, så har det inte märkts på mitt programlederi att jag varit berusad under dagen, säger Erik Haag när han försökt dricka som Karl XII.
Om elva dagar är det jul och alkonormen slår till med full kraft efter att ha puttrat genom hela advent i glöggrytorna och vid otaliga julbord. Den som trodde att julen är barnens högtid har fått allt om bakfoten. Alkonormen säger snaps till sillen, julöl till skinkan, etc. Knappast för barnens skull.
Kanske ligger det sen en memoarbok prydligt inslagen under granen och väntar på att bli öppnad när snapsvisorna klingat ut. Det är inte osannolikt att det är en barndomsskildring om hur det är att växa upp med föräldrar som drack. Otaliga är de artister, debattörer, författare och alla möjliga kändisar som på senare tid har berättat uppriktigt om en sådan barndom och troligen närt förhoppningen att någon skall ta lärdom.
Barnens högtid var det. Så varför inte avstå under 3 av årets 365 dagar för barnens skull. Vit Jul kallas det.
Maj-Lis Lööw är Mariefredsbo, aktiv i IOGT-NTO och tidigare statsråd (S).