För oss som följer fakta kring svenskarnas alkoholkosumtion är det knappast någon nyhet att kvinnor + 55 står för den mest dramatiska ändringen i dryckesmönster under de sensate årtiondena.
Förklaringarna är många, ändrade normer, bättre ekonomi, större tillgänglighet, billiga lådviner – och säkert också myten om att lite vin om dagen är nyttigt.
– Än sen då, kanske många säger. Varför skulle inte aktiva och friska kvinnor få njuta av friheten på ålderdomen och ta sig ett glas vin på resan, golfen och kulturevenemanget?
Jo visst, men fler och fler av dessa hurtande kulturtanter dricker sig sakta till ett beroende. Det är förrädiskt och kan ske utan att varken omgivningen eller de själva märker det.
Det är lätt att tro missbruk bara drabbar kvinnor som sitter hemma i ensamhet och tristess och tröstar sig med lådvin, kanske i sorgen efter en förlorad make.
Dock – inte ens en sportande, kärnfrisk och social kulturtant är evigt ung. Därför fanns det ett verkligt nyhetsvärde i en rapport från från Göteborgs universitet som var orsaken till den senaste mediala uppmärksamheten.
Bara ett exempel: Var tionde 75-årig kvinna dricker motsvarande en flaska vin i veckan eller mer. För 40 år sedan var det en av hundra. Tala om förändrade dryckesmönster!
Det finns all anledning för många att fundera över detta, alltifrån folkhälsominstern till landstingsrådet och socialnämndsordföranden. Vad innebär det för äldeomsorgen och äldrevården i framtiden?
Vad i händer när de mediciner som man får med åren kombineras med alkohol?
Vilken ökad risk blir det för fallolyckor, som redan idag kräver stora vårdinsatser?
Men mest av allt undrar jag över hur hemsjukvården och hemtjänsten hanterar detta – och om mina kamrater i socialnämnderna funderar över detta.
Det är viktigt att behålla äldres rätt till självbestämmande och integritet, och det där med alkohol är alltid ett känsligt ämne. Socialstyrelsen konstaterar att det är bara en tredjedel av kommunerna som uppger sig ha rutiner för samordning mellan äldreomsorgen och missbruks- och beroendeverksamheterna.
Jag kan föreställa mig att man i hemtjänsten stöter på riskfyllda dryckesvanor långt innan det blivit rent missbruk. Då måste det finnas stöd från arbetsgivaren, offentlig eller privat, i form av rutiner och policy för hur man skall agera.
Fler och fler klarar sig också allt längre upp i åldrarna utan någon insats från äldreomsorg eller hemtjänst, och där finns förstås problem som aldrig syns.
Allra viktigast är att hitta dem, troligen mest kvinnor, som tar hand om en make, maka, partner. De allra flesta gör en fantastisk insats, men hur säkert är det om den vårdande maken är lite på kanelen för det mesta?
Maj-Lis Lööw är tidigare statsråd (S) och verksam inom nykterhetsrörelsen.