Finns det verkligen en stigande opinion för en mer lättvindig syn på narkotikan?
Finns det nån risk att lagstiftarna tar intryck och ger efter?
Kanske oroas en del av att höra hur olika delstater i USA släpper på förbudet att sälja de lättare drogerna. Själv upphör jag aldrig att förvånas över hur lättfärdigt man handskas med sniffandet och rökandet i amerikanska filmer – det ses snarast som en kul grej, ungefär som drickandet i en svensk buskis.
Men jag tror ändå att USA och narkotikan på sätt och vis är ett kapitel för sig.
Här i Sverige är narkotikafrågan alltid närvarande, därför att ingen kan vara likgiltig inför vad drogerna ställer till med för enskilda människor, deras omgivning och hela samhället. Men det är inte en politisk fråga som står högt på agendan i den offentliga debatten.
På sin höjd kan det bli en diskussion om sprutbyten hemma i landstinget. Det finns dock ett antal debattörer och organisationer som försöker hålla liv i debatten om den mer övergripande politiken. Nu senast var det rapporterna om att dödligheten bland missbrukarna i Sverige är rekordhög som gjorde att den blossade upp.
Det första man frågar sig är om det beror på en undermålig beroendevård – och om den behöver reformeras. Alldeles säkert finns det mer att göra på det området.
Men dessutom lyftes förstås åter frågan om den som använder narkotika skall ses som en brottsling i stället för att ses som någon i behov av hjälp. Många debattörer hävdar nämligen att själva bruket borde avkriminaliseras, och pekar bland annat på att WHO och andra FN-organ ska ha rekommenderat det.
Här gäller det att hålla isär begreppen!
Kravet på en avkriminalisering av bruket är inte det samma som att kräva legalisering av droger. När Svenska Carnegie Institutet lät SIFO fråga tusen svenskar om de tycker att narkotikakonsumtion skall vara förbjuden även i framtiden så var det 91 procent som svarade ja. En till synes massiv opinion för rådande tingens ordning.
Flera debattörer invände och menade att många, kanske de flesta, uppfattat att frågan gällde legalisering av droger och svarade därefter. Hur det nu var med den saken så kan vi i alla fall dra lärdom: Det gäller att vara tydlig i en fråga som väcker så starka känslor och bestämda åsikter.
Den respekten kan vi ändå visa varandra. Det är i hastigheten inte lätt att se skillnad på legalisering (av hanteringen) och avkriminalisering (av bruket).
Jag är osäker på om en avkriminalisering av bruket skulle ge en bättre vård och färre döda, men jag är i alla fall fullkomligt trygg med att en bred politisk majoritet kommer fortsätta säga nej till alla former av legalisering av narkotikahandeln – om den inte är för medicinskt bruk.
Maj-Lis Lööw är tidigare statsråd (S) och verksam inom nykterhetsrörelsen.