Vad tänker du på när du hör ordet alkoholskador? Antagligen associerar du till att fara illa både kroppsligt och mentalt av att konsumera för mycket alkohol och att man i värsta fall kan hamna i missbruk och beroende. Det är förstås inte fel att tänka så, alkoholen ligger högt upp på WHO:s statistik över vad som gör att människor blir sjuka och dör i förtid här på jorden.
Ändå är det inte hela sanningen. Under samma begrepp skulle vi behöva räkna in så mycket annat för att inse vad de omhuldade dryckerna ställer till med. Våld, bråk och olyckor drabbar ju också omgivningen, barn i missbruksfamiljer är det mest tragiska exemplet, men man skulle kunna räkna upp hur mycket som helst. Med andra ord, alkoholen är inte bara den drickandes ensak. Detta har nu ett 40-tal forskare runt om i världen bestämt sig för att belysa tydligare, kunde vi höra om i Vetenskapsradion nyligen. De menar att WHO borde uppmärksamma alkoholskadorna i ett vidare begrepp och inte bara peka på risken sjukdom och dödlighet för den som dricker.
Ett bra exempel i dessa fotbollsyrans dagar är ju det ständiga bekymret med våldet på och kring arenorna, i stället för den fest som det borde vara. Barnfamiljer som inte vågar gå på matcher, jättelika kostsamma polisinsatser. Snacka om sidoeffekter. Under Europamästerskapet hör jag en uppgiven fransk polischef efter ett bråk avkrävas besked om vems fel det var, polisens, arenans, UEFA:s, supportrarnas eller vems? Hans enkla suck var – alkoholens.
Det ligger nära till hands att dra paralleller till tobaken och rökandet. När man på allvar började uppmärksamma att rökandet inte bara är rökarens ensak utan började tala om "passiv rökning" och hur störande och skadligt det är för alla som inte röker, då gick det fort att utan större invändningar göra offentliga miljöer och arbetsplatser rökfria.
Det finns de som tror att det skulle kunna bli liknande krafttag mot alkoholen om bara folk inser dess faror och sidoeffekter. Det tror inte jag. Därtill är dryckessederna och den så kallade alkoholkulturen alltför rotad. Men om till exempel WHO aktivare kan visa hur drickandet också drabbar andra – och hela samhällen – så skulle det säkert driva på och ge acceptans för en mera aktiv alkoholpolitik i många länder.
Och här i Sverige har det hänt något. De senaste veckorna har det varit ganska stort massmedialt fokus på att svenska folket som helhet dricker mindre, men framför allt på att ungdomar tycks ha hittat roligare saker att göra än att "supa skallen av sig". Debutåldern går uppåt, konsumtionen går ner och det finns alltfler ungdomar som inte dricker alls. Till råga på allt är detta med ungdomarna en internationell trend.
Kanske något att hålla i minnet som tröst, för när detta läses har det redan varit midsommar och då har det väl troligen varit en del trista och tråkiga nyheter som han härledas till diverse starka drycker.
Maj-Lis Lööw är Mariefredsbo, aktiv i IOGT-NTO och tidigare statsråd (S).