Så kom det då också till sist även i min brevlåda, det där brevet personligt adresserat till mig med erbjudande om att beställa exklusiva viner för leverans direkt hem till mig. Fraktfritt och med alkoholskatten betald. Dessutom kunde jag få köpa en exklusiv kökspris till rena vrakpriset. Nu har ni kastat pärlor för svinen tänkte jag och skrev "retur avsändaren" på kuvertet med ett påpekande att jag inte vill ha alkoholreklam. Som om The Wine Company skulle bry sig. Men det kändes bra.
Jag hade hört talas om den här marknadsföringsmetoden tidigare för att min nykterhetsorganisation hade anmält den till Konsumentverket och ifrågasatt om man får skicka ut alkoholreklam till folk som inte begärt det. Konsumentverket höll med om att det var tveksamt och gick vidare till Marknadsdomstolen. Domstolen gav vinföretaget rätt.
Ytterligare en kanal för påtvingad alkoholreklam öppnad alltså. Som om det inte skulle räcka med den som möter oss i varenda dagstidning, i flera tv-kanaler, när vi surfar på nätet. IOGT-NTO var visserligen snabbt ut med ett till synes fiffigt motdrag. Man producerade klisterlappar för brevlådan med "alkoholreklam, nej tack". Det var väl mera propagandistiskt än realistiskt. Jag har svårt att tro att brevbärarna står och sorterar bort vissa avsändare på adresserad post.
Varför bryr jag mig? Många är visserligen störda av alkoholreklamen, men de flesta tycker nog bara att den är onödig men harmlös. Ingen vill erkänna att man påverkas av reklam. Men nu är det bevisligen så att unga påverkas och den bidrar dessutom definitivt till den så kallade alkoholnormen, det vill säga att alkohol uppfattas som något helt naturligt i vardagslivet.
Man kan förvånas över att det lönar sig att vräka ut alla dessa miljoner på vinreklam, som är det vi ser mest. Är det inte att elda för kråkorna, för att använda ett talesätt till? Drunknar de inte i varandras annonsflöde? Vore det inte mera lönsamt att muta sig in hos alla dessa matskribenter som alltid ska rekommendera starka drycker till varenda falukorv? Men det kanske de redan gör – också.
Jag vet att vi numera ingår i en fri marknad med fri handel och lika regler för hela EU. Men visst känns det märkligt att vi skulle behöva gå från att ha varit ett land helt utan alkoholreklam till det vi ser nu, när det verkar vara fritt fram för det mesta. Skulle inte regeringen kunna ta ett så kallat "helhetsgrepp", som är så populärt i den politiska vokabulären nu för tiden, och pröva hur mycket av den fria marknadens regler och kryphål som vi behöver finna oss i?
Möjligen kommer vi återigen att betraktas som ett "enfant terrible" (busunge, problembarn) på alkoholpolitikens område. Men det gör vi ju redan ändå, samtidigt som all expertis rekommenderar fler länder att tillämpa grunderna i vår politik.
Maj-Lis Lööw är Mariefredsbo, aktiv i IOGT-NTO och tidigare statsråd (S).