Samhället genomgår ständigt en förändring, för det mesta utan att vi reflekterar speciellt mycket över det. Det är till och med så att vi ofta irriterat påstår att ingenting har hänt, men om vi tittar i backspegeln ett par årtionden bakåt så upptäcker vi först i efterhand att det faktiskt hänt massor. Så är det till exempel på två av de områden som jag ägnat mest politisk kraft åt genom åren, nämligen jämställdheten i Sverige och kampen mot fattigdom och för demokrati i världen.
Även på det område som mina gästkrönikor här förväntas handla om, alkohol och droger, har det hänt massor fast ni troligen tycker att det är precis som förut med samma gamla Systembolag etcetera. Den stora förändringen är nya dryckesmönster på gott och ont. På gott är förstås att starkspriten trängs ut av alkoholsvagare vin och öl. Mer bekymmersamt är att alkoholen, från att ha varit en fest- och veckoslutsvara, numera har blivit allestädes närvarande i vardagen. Umgänge tycks numera förutsätta alkohol, vilket innebär ett stort socialt tryck också på den som inte alltid är pigg på att dricka en vanlig onsdagskväll. Helnykterhet blir närmast kufiskt och den som är nykter alkoholist får allt svårare att värja sig.
Min gamla regeringskollega och kulturminister Bengt Göransson, också han helnykterist, är fortfarande en flitigt anlitad föreläsare. Han berättade nyligen i en krönika att det inte är ovanligt att föredraget följs av ett avslutande vinmingel och att vanliga föreningsmöten samlas kring vinglas i stället för kaffebord. Jag har fått mig berättat att föräldramötet i förskolan mycket väl kan piffas upp med lite vin och tilltugg, för att inte tala om alla after work över ett ölglas med arbetskamraterna. Detta bara några exempel på vad de flesta troligen inte tycker är det minsta konstigt, men som faktiskt innebär en stor förändrig. Det mesta av detta skulle inte ens ha kommit på fråga för bara 20 år sedan. Man undrar vad var det för fel på kaffet och kakan?
Ibland blir det också på gränsen till alkoholterror, skriver Bengt Göransson, och berättar om ett IOGT-NTO-hus som fick sina anslag från kommunen indragna med motiveringen att det var odemokratiskt att de som hyrde inte fick dricka sprit! I denna tidnings spridningsområde finns två IOGT-NTO-hus kvar, i Torshälla och Mariefred. De får inga eller blygsamma anslag men jag har svårt tro att någon av våra politiker skulle våga komma med den motiveringen.
Den allra största förändringen är dock denna sanslösa alkoholreklam och att så få reagerar däremot. Som konsument borde man väl ändå bli lite misstänksam över att det är just vinproducenterna som har råd med de stora helsidesannonserna i de stora dagstidningarna. Man kan ju bara gissa vad en sådan annons kostar och sedan fråga sig hur mycket man som konsument får vara med och betala. Inte för att jag har något emot att vinet är dyrt, men några kritiska konsumenter tycks det inte finnas som kan oroa alkoholindustrin.
Maj-Lis Lööw är tidigare statsråd (S) och verksam inom nykterhetsrörelsen.