Filmen handlar, helt kortfattat, om den 70-årige pensionären Ben (Robert de Niro), som får en praktikplats hos den unga IT-entreprenören Jules (Anne Hathaway). Som gjort för förvecklingar; för spirande vänskap över generationsgränser, och så vidare. Av hänsyn till dem av er som eventuellt har tänkt se filmen ska jag inte berätta för mycket.
Som ni säkert förstår möter Meyers pensionärspraktikant Ben en del fördomar från ungdomarna på den nya arbetsplatsen. Hör han ordentligt?
Kan han köra bil? Sexigt grånade vita övre medelklassmän från Brooklyn klarar sig förstås utmärkt ändå, och så också Ben.
Möjligen spelar det också in att en 70-åring som arbetar inte är en så udda fågel i ett land där de främsta kandidaterna till att bli ny president i stort sett samtliga är 60-plussare (Bernie Sanders är 74, Donald Trump 69 och Hillary Clinton 68 år), som åker land och rike runt och i stället för en pensionärstillvaro tänker ägna sina äldre dar åt att bli Commander-in-Chief
Annorlunda är det i länder med en, låt oss säga annan, syn på det som i USA kallas "the golden years".
Ja, jag tänker på dig, kära Sverige. I dag är var femte svensk äldre än 65 år. När min egen generation når upp till denna aktningsvärda ålder kommer vi att utgöra en fjärdedel av befolkningen. Seniorerna är på uppgång. Så var är filmerna om våra svenska 70-åringar? Var är våra politiska seniorkarriärister?
Nja, partiledarna i riksdagen snittar på strax under 50 (med sina 58 år är Stefan Löfven rena ynglingen om man jämför med Sanders) och den mest sedda filmen på de svenska biograferna just nu handlar om en man som heter Ove; en sur och bitter gubbe på – 59 år.
Varför är det så? Är det en del av vår kultur? Vill vi inte se åldrande i det offentliga rummet? Eller är vi så noga med att människor ska få sluta på jobbet när de nått strax över 60 att vi tänker oss att de ska sluta med allt annat också?
Som så mycket annat är det förstås (också) en klassfråga. Ben i "The Intern" har en lång och framgångsrik karriär bakom sig. Han är högutbildad. Han är välbeställd. I Sverige skulle han ingå i den ganska stora grupp högutbildade "äldre" män som fortfarande arbetar efter pensionsåldern.
Jag läser hos SCB att så många som 16 procent av svenska män mellan 66 och 74 år med eftergymnasial utbildning fortfarande arbetar. Det är något som gnager i mig med den uppgiften, förutom det faktum att de arbetande pensionärerna borde vara fler i alla samhällsklasser. Varför mäter man bara upp till 74 år? Jo, läser jag vidare, man frågar helt enkelt inte 74-plussarna om sysselsättning. Var vi skulle placera in en svensk Bernie Sanders i den statistiken kan möjligen vara en fråga att fundera kring – och en pusselbit i det hela.
Moa Berglöf är samhällsdebattör och fristående krönikör. Tidigare talskrivare åt Fredrik Reinfeldt.