Färgerna, ljuden, lukterna och stöket flyter samman till någonting obegripligt och till en början ganska skrämmande. Snabbt framträder dock strukturerna av ett organiserat kaos. Man ser kvinnorna som kokar te till dagens kunder, de färgglada rickshaw-cyklarna som ser till att Delhiborna kommer till jobbet och männen som drar runt på flakmoppar och säljer mat, frukt och dryck. Man ser en ständigt roterande och levande handelsplats.
I staden möts gamla pengar, nya pengar och de med drömmar om pengar och framför allt drömmar om ett bättre liv. Historierna om dem som skapat allt av inget är många, alla tycks ha en egen favoritmiljonär.
Dhirubhai Ambani, även känd som polyesterprinsen, tillhör en av legenderna. Född under enkla förhållanden i en by i delstaten Junagadh och son till en lärare. Att den unge Ambani skulle bli affärsman var otänkbart, hans framtid var förutbestämd av både tradition och politik. Mot alla odds lyckades Ambani styra om sin framtid. Han började sälja kryddor och kläder och tids nog fick han igång sin egen textiltillverkning som lade grunden för vad som i dag är ett av världens största företag inom bland annat textilindustrin.
Ambani är inte en okontroversiell figur. Hans väg till toppen kantades av anklagelser om korruption och maktfullkomlighet. Kanske förståeligt då han byggde sin verksamhet under en tid då byråkratin hade som uppgift att stoppa framgångar som Ambanis.
I närmare 40 år hölls Indien gisslan av det som i dag benämns som Licence Raj. Företagande var för få utvalda och politiken bestämde vem som skulle få tillverka vad och när. Uppemot 80 myndigheter var inblandade i varje enskilt initiativ att starta en verksamhet. Tullarna mot omvärlden var skyhöga och hindrade alla möjligheter till import eller export. Socialisterna lovade rättvisa och minskad fattigdom. I stället förblev de fattiga just fattiga och den politiska klassen gav varandra fördelar och levde i flärd.
I år är det 25 år sedan Indien påbörjade sin resa mot liberalisering. Sakta men säkert har planekonomin ersatts av marknadsekonomi. Ekonomin växer i en rasande fart, fler har ett arbete att gå till och andelen människor under fattigdomsgränsen har minskat från 45 procent 1994 till 32 procent 2010. Även barnadödligheten har minskat och fler har i dag tillgång till utbildning. Läskunnigheten har ökat från strax över 50 procent till 74 procent på bara två decennier. Fler har fått det mycket bättre.
Indien är inte på något sätt perfekt. Traditioner hindrar fortfarande människor från att nå sina drömmar, inte minst kvinnor. Byråkratin är trög, korruptionen hög och ekonomin behöver ytterligare reformeras. Men Indiens resa är en påminnelse om människors kraft när de befrias från både politikens och traditionens snaror. Bakom varje förbud, reglering och bakåtsträvande tradition står människor som Dhirubhai Ambani och väntar på att få träda fram.
Rola Brentlin är grundare av det migrationspolitiska nätverket Migro och fristående krönikör. För närvarande bosatt i Delhi i Indien.