De är några av Indiens 40 miljoner änkor som efter makens död förkastats av samhället och lämnats åt sitt öde. Till Vrindavan, änkornas stad, har de rest för att tillbe guden Krishna och försöka överleva genom att tigga ihop till mat.
Änkornas situation är en konsekvens av äktenskapets betydelse och funktion. De arrangerade äktenskapen befäster kvinnors svaga roll, hon ses som en ägodel som går från far till make. Änkorna är således herrelösa och därmed ingens ansvar. De är ett lovligt byte att förgripa sig på för män, i delstaten Punjab refererar man till dem som randi, som betyder prostituerad.
Förr brändes kvinnorna på bål i samband med deras makars begravning. I dag förväntas de sörja och lida för resten av sina liv. Det rakade huvudet och deras klädsel är en symbol för deras avsexualisering och avhumanisering.
Att bli änka är ett tillstånd av social död, uttryckte Mohini Giri, kvinnorättsaktivist som var nominerad till fredspriset 2005. Närmare 90 procent av alla äktenskap i Indien är arrangerade och hederskulturen är högst närvarade. Att gå utanför de bestämda ramarna kan medföra att hela familjen vänder dig ryggen samt år av förföljelser och hot.
Flickor från fattiga familjer är extra utsatta. Att gifta bort dem tidigt kan vara en lukrativ affär för familjen. På den indiska landsbygden gifts närmare hälften av alla flickor bort innan de hunnit fylla 18 år, hela 18 procent innan de ens hunnit fylla 15. En av sex av dessa flickor föder sitt första barn innan de blivit myndiga.
Kärlek som grund för val av partner är ett relativt nytt fenomen. Även i dag är mer än 50 procent av alla äktenskap världen över arrangerade.
Historiskt har äktenskapet varit ett instrument för politiska, ekonomiska och sociala konstruktioner. Föräldrar har ordnat äktenskap åt sina barn för att förbättra sin ekonomiska ställning och höja sin sociala status.
Genom ökat välstånd har äktenskapets funktion radikalt förändrats i väst. Ett partnerskap har för både kvinnor och män blivit ett medel för egen lycka och en möjlighet till självförverkligande.
Det är lätt att ta den fria kärleken för given i Sverige, men vi får inte glömma alla dem som inte får välja. Jag tänker på de 70 000 ungdomar som enligt Ungdomsstyrelsens rapport "Gift mot sin vilja" i Sverige räds tvångsgifte. Arrangerade äktenskap sker inte bara någonstans långt bort, det finns runt hörnet i vårt eget samhälle. De liberala värderingar som bygger grunden för människans frihet måste försvaras både i Indien och i Sverige.
Den förbjudna och riktiga kärleken är populärt stoff i Bollywood som släpper oändliga produktioner på temat. På filmduken segrar alltid kärleken och paren lever lyckliga i alla sina dagar, gärna efter ett färggrant dansnummer. Låt oss sträva efter att det även i verkligheten ska sluta som på film.
Rola Brentlin är grundare av det migrationspolitiska nätverket Migro, fristående krönikör och för närvarande bosatt i Delhi i Indien.