Det är varken ovanligt eller särskilt märkligt att olika personer har frågat hur jag ser på den gamla demokratiske socialisten som en gång rökte cigarrer med Fidel Castro på Kuba. Statsmannen som närapå socialiserade det privata näringslivet. Den skandalomsusade polemikern som klöv landets opinion isär.
Som Henrik Berggren skriver i sin Palmebiografi finns inget enkelt eftermäle. Det är många motsättningar i individualisten från Östermalm som blev ledare för Sveriges arbetarkollektiv. Men den som vill förstå ser ändå en röd tråd i hans engagemang. De utgångspunkter i jämlikhet och individuell frihet som föranledde Olof Palmes politiska gärning eggade även hans farfar, Sven Palme. Sven var liberal riksdagsledamot och försäkringsman vid sekelskiftet 1900 och arbetade bland annat för ett rättvist socialförsäkringssystem, för frihandel och för äganderätt. Det gällde även Olof Palmes kusin, tillika undertecknads farfar, Rutger Palme, som var konservativ moderat och ordförande för Stockholms kommunfullmäktige 1976–1982. Trots att åsikter och partitillhörighet skiljde dessa tre besläktade politiker åt, fanns där ändå likheter. Jag vågar påstå att alla dessa tre politiker hade ett genuint engagemang för att göra världen till en bättre plats.
Olof Palmes gärningar för Sverige har varit blandade. Han tillförde en ny intellektuell amerikansk ton i den svenska politiska debatten; något han troligen hämtade från sin tid vid Kenyon College i Ohio, USA. Genom att lägga tonvikt vid idéernas relevans för de politiska besluten och sin konfliktsökande debattstil skapade han engagemang, både bland dem som hyllade och dem som hatade.
Mordet har gjort Olof Palme till en svensk hjältesymbol i paritet med John F Kennedy i USA. Palme hyllas numera i alla möjliga läger. Vi ska dock inte glömma att det ofta fanns fog för Palme-motstånd. På många sätt var han en av de mest skadliga statsministrar Sverige har skådat. Hans kamp för löntagarfonder var ett förakt mot konkurrenssamhället och mot ett blomstrande näringsliv. Han höll hårt i statliga monopol som gjorde det svårt att skapa innovationer och släppa tv och radio fritt. Hans oförmåga att kritisera det totalitära Sovjetblocket innebar i praktiken ett försvar för den järnridå som försatte delar av Europa i ofrihet och misär.
Som politiker och debattör tog Olof Palme strid för ett öppet och fritt samhälle där människor skulle kunna förverkliga sig själva. Det är ett arv som vi i dag måste förvalta bättre. Som statsminister ville Olof Palme leva ett normalt och lugnt liv. I tider av rädsla och desperation inför terrorhot och internationell osäkerhet måste vi hålla hårt i det lugn och den öppenhet som Olof Palme stod upp för.
Palmemordet är ett trauma som har satt den svenska öppenheten och demokratin på spel allt sedan dess. Men nu har 30 år gått. Vi måste finna oss i att själva mordgåtan förmodligen aldrig får någon helt säker och slutgiltig lösning. Det enda som vi kan göra för att hedra det allra bästa i Olof Palmes gärning är att fortsätta stå upp för öppenheten och demokratin med samma brinnande engagemang som han själv hade.
Simon Palme är statsvetarstudent och frilansande ledarskribent, bland annat på Södermanlands Nyheter.