I Bunkeflostrand, mellan studsmattorna i de små radhusträdgårdarna och barncyklarna på återvändsgränderna precis söder om Öresundsbrons fäste, röstade mellan 15 och 20 procent på Sverigedemokraterna i riksdagsvalet.
Sedan SD kom in riksdagen har vi skapat oss en bild av vilka som röstar på partiet. Det handlar om "samhällsutvecklingens förlorare". Människor i gamla industriorter som inte känner igen sig i det samhälle som växt fram i spåren av globalisering och teknisk utveckling, och som upplever att politikerna slutat lyssna.
LO-medlemmar, sjukskrivna och arbetslösa är fortfarande överrepresenterade bland SD:s väljare. Partiets framgångar i det senaste valet innebar emellertid en markant breddning av väljarbasen. Enligt SVT:s vallokalsundersökning röstade två procent av tjänstemännen på SD 2010. I årets val var det sex procent. Bland företagare har andelen under samma period dubblerats, från fyra till åtta procent, och bland pensionärer ökade andelen SD-väljare från tre till åtta procent.
Det är dessa trender som blir tydliga i Bunkeflostrand. En plats befolkad av precis den medelklass, med fredagsmys och drömmar om vintercharter till Thailand, som varit utgångspunkten för politiken de senaste tio åren. 2010 röstade över 50 procent på Moderaterna.
Valresultat som det i Bunkeflostrand, och andra villa- och radhusområden kring Malmö, utmanar vår bild av SD. Vanligtvis betraktar vi partiet som en avvikelse från de värderingar som finns i det svenska samhället. En röst på SD måste vara ett tecken på något annat än faktiska värderingar.
I vissa fall är det säkerligen så. Men stödet för SD speglar även attityder som finns på många håll i samhället och bland grupper som är långtifrån marginaliserade.
De flesta statsvetare menar därför att man bör se en röst på SD på samma sätt som man betraktar röster på andra partier. De vill säga som uttryck för värderingar och politisk viljeinriktning, snarare än som en allmän missnöjesyttring.
Enligt SOM-institutet instämmer 44 procent av svenskarna i att det är ett bra förslag att ta emot färre flyktingar. Att en del av dessa väljer att rösta på SD är kanske inte så förvånande när övriga partier blivit allt liberalare i sin syn på migration.
Att SD får en bredare väljarbas kommer att förändra partiet. Med nya sympatisörer, följer nya partiaktiva, som tydligare distanserar sig från partiets rötter i vit-makt-miljöer. I SD:s nya riksdagsgrupp finns redan flera personer som, om det inte var för synen på invandring, lika gärna hade kunnat göra karriär i något annat parti.
Det kommer på sikt att göra det frestande för andra partier att samarbeta med SD. Men en restriktiv invandringspolitik blir inte en bättre idé bara för att dess företrädare slutar bära järnrör och börjar med fredagsmys.
Att medelklassen i Bunkeflostrand röstar på Sverigedemokraterna är bara början på en utveckling som kommer att göra partiet till en än svårare motståndare för alla som vill se en liberal invandringspolitik.
Svend Dahl är fil dr i statsvetenskap och chef för Liberala Nyhetsbyrån.