Alkohol och trafik hör inte ihop, det håller nog alla med om som läser de här raderna. Lagstiftningen är tydlig. Regelbundna kontroller ute på vägarna avskräcker och ibland är det omgivningens sociala kontroll som plockar startnyckeln ut händerna på någon som inte begriper bättre.
Ändå vet vi att det dagligen kör omkring alltför många med alkohol – eller andra droger – i blodet och utgör en fara för sig själva och andra.
Åker man fast vill man gärna låta omgivningen tro att det var en engångshändelse. För det mesta handlar det dock om ett bakomliggande missbruk och beroende som fördunklar omdömet när man sätter sig påverkad bakom ratten eller styret. För många innebär det en vänding i livet att blir ertappad. Det har visat sig att den som sitter där ångerfull vid vägkanten ofta just då är som mest motiverad att få hjälp med sitt missbruk.
När polisens alkomätare ger utslag är skadan redan skedd. Men vi kan ju också ta hjälp av tekniken i förebyggande syfte. Det går att hindra att man över huvud taget kan starta ett fordon om man är påverkad av alkohol. Egentligen skulle man önska att varenda bil, motorcykel – och varför inte också snöscooter – skulle ha ett alkolås. Det lär dock dröja. Kanske alkolås som standard i yrkestrafiken är mera realistiskt inom överskådlig tid.
Även på detta område utvecklas tekniken. Jag läser att "den nya generationen alkolås är här, säkrare, snabbare och mera användarvänligt" enligt tillverkaren själv, så det får väl tas med en nypa salt. Men varför inte? Med fler användare blir det ju konkurrens om både bra teknik och priser.
De offentliga fordonsägarna, det vill säga statliga myndigheter och kommuner, bör gå före med gott exempel. 2009 satte regeringen upp målet att 75 procent av myndigheternas bilar skulle vara utrustade med alkolås från och med 2012. Av en färsk rapport från Transportstyrelsen framgår det att man hittills bara nått till 31 procent! En liten tröst är att det går framåt – förra året var det bara 17 procent. Men just nu klarar bara 9 av 227 myndigheter målet.
En snabb titt på listan visar att många myndigheter bara har en bil och då vore det ju lätt att nå 100 procent, men ytterst få klarar det. Länsstyrelsen i Södermanland hör inte dit. Det finns dock ett par myndigheter med ganska många bilar som klarar målet, till exempel Fortifikationsverket.
Man undrar ju hur det ser ut i kommunerna som inte har Transportstyrelsens vakande öga att frukta. Där finns mängder av fordon och det upphandlas ytterligare för skolskjutsar med mera. Finns det någon målsättning och hur lever man upp till den? Här finns plats för lite grävande journalistik.
Maj-Lis Lööw är Mariefredsbo, aktiv i IOGT-NTO och tidigare statsråd (S).