Mycket talar ändå för att det är ganska simpla psykologiska mekanismer som styr fullt friska personer in på sådana vägar.
Arie W. Kruglanski, professor vid University of Maryland, har psykologin bakom terrorism som ett av sina specialområden. I artikeln "Psychology Not Theology: Overcoming ISIS’ Secret Appeal" redogör han för vad det är som lockar med våldsbejakande extremism, med särskild fokus på IS.
Kruglanski konstaterar att extremismens dragningskraft uppstår genom att den slår an mot två grundläggande mänskliga behov som han beskriver genom termerna "cognitive closure" och "personal significance".
Strävan efter cognitive closure handlar om en vilja att frigöra sig från oklarhet inför framtiden – ett sökande efter en riktning, ett sammanhang och en försäkran om hur det ska bli. Kruglanski skriver att fundamentalistiska ideologier är effektiva i att tillgodose behov som dessa, bland annat genom att dela upp världen i svartvita motsatspar som "gott" och "ont".
Vidare erbjuder de extrema rörelserna, genom tydliga kopplingar mellan handlingar och deras konsekvenser, en framtid som upplevs gå att förutse och kontrollera. Sådant, menar Kruglanski, fångar uppmärksamheten hos i synnerhet förvirrade, unga personer som befinner sig i någon form av övergångsfas i sina liv.
Personal significance berör, i sin tur, människans önskan att känna sig betydelsefull och förtjänt av aktning. Det behovet kan blåsas upp vid upplevda orättvisor och nederlag.
I sitt välregisserade propagandamaterial trycker IS på just sådana känslor, bland annat genom att betona hur muslimer har förnedrats av "Väst". Därtill använder terrorrörelsen, enligt Kruglanski, också sex som ett verktyg för att locka personer med starkt behov att känna sig betydelsefulla, bland annat genom att våldtäkter av oliktänkande kvinnor legitimeras. Kort sagt erbjuder IS en våldsbetonad genväg för att bli någon att räkna med.
Också John M. "Matt" Venhaus, överste i amerikanska armén, har undersökt motiven bakom jihadism. Hans rapport "Why Youth Join al-Qaeda" från 2010 är till stora delar baserad på material från amerikanska förhör med över 2 000 personer som lämnat sina hemländer för att strida med al-Qaida.
Venhaus slutsatser tycks stämma väl överens med Kruglanskis. Bland annat skriver Venhaus att potentiella al-Qaida-rekryter har ett "ouppfyllt behov av att definiera sig själva". Han delar vidare upp dessa, företrädelsevis unga män, i fyra olika grupper av "sökare" på jakt efter antingen: hämnd, status, en identitet eller spänning.
Venhaus avfärdar även några myter om personer som söker sig till i al-Qaida. Bland annat betonar han att dessa inte är galna: "Efter radikaliseringen och indoktrineringsprocessen kan hans handlingar framstå som fullständigt vansinniga och irrationella [...] men den unga personen som gick med var mentalt stabil." Därtill påpekar han att rekryterna inte har någon viss ekonomisk profil, de kommer från allehanda bakgrunder. En gemensam nämnare finns dock i att de oftast inte har någon stark religiös förankring.
Nåväl, till sist kokar allting ändå ner till frågan: Hur ska man bära sig åt för att förhindra att människor faller för extremistpropagandan?
Kruglanski menar att det som behövs är en djärv och "psykologiskt effektivt" motberättelse. En berättelse som fångar upp människors behov av försäkran om hur det ska bli, samt deras behov av att känna sig betydelsefulla – alltså samma behov som gör att extremismen kan framstå som lockande från första början.
Att hitta en sådan motberättelse är nog lättare sagt än gjort. Men det är en viktig utmaning i en tid då terrorpropagandan på nätet växer i omfattning samt blir allt mer påkostad och verkningsfull.