Säsongsavslutning. Inte mitt favoritord. Åtminstone inte i betydelsen "slut på avsnitt för den här gången". Nuförtiden är det extra speciellt att följa en serie. Inte sällan - som i det här fallet - försvinner de spårlöst från traditionella tablån för att dyka upp igen bakom betalvägg hos en streamingtjänst. Och komplicera tillvaron för oss som saknar fiberkabel.
Men jag är fullkomligt beroende, och förälskad i amerikanska "Nashville". I karaktärerna, miljöerna och MUSIKEN. Musiken, som är så makalöst bra. Det är helt galet hur många suveräna låtar som bjuds, och jag tror inte man behöver vara countryanhängare för att hålla med. Stjärnproducenter och -låtskrivare öser pärlor över serien.
Ännu mer fantastiskt är hur bra skådisarna inte bara agerar utan sjunger. Det är som att en gång i veckan på riktigt sitta på anrika "The Bluebird Cafe" och njuta.
Tredje säsongen är över och till hösten utlovas en fjärde. Sen vet man ju aldrig med tv-serier. Plötsligt bestämmer någon som sitter på pengarna att nu får det räcka, nu gör vi något annat. Vilket hände med fantastiska "Studio 60 on the Sunset Strip", skriven av tv-seriernas superman Alan Sorkin (Vita huset). Det blev märkligt nog bara 22 avsnitt och en säsong, 2006-2007.