Spelen har erövrat kulturen: De ockuperar kultursidorna, lockar erkända skådespelare och har särskilda prisgalor med lika hög prestige som flera av de främsta filmgalorna. Överlevnadsspelet "This war of mine" hyllas av kritiker för dess filosofiska djup och osminkade skildring av krigets fasor, i stället för bara sin (förvisso nog så viktiga) grafik och gameplay. Den fasansfulla kvinnofientliga härva som i bloggosfären gick under namnet "gamergate"var visserligen en mardröm för de utsatta kvinnorna, men hade åtminstone den positiva bieffekten att den öppnade för en diskussion om sexismen i spelvärlden. (För er som inte vet vad Gamergate är, måste jag hänvisa till Google. För att ge er den kompletta hårresande historien skulle jag nämligen behöva uppta inte bara kulturdelen utan hela dagens tidning.)
Vi pratar om spelens storhet och möjligheter, men också om dess problem och baksidor. Slaget är att betrakta som vunnet. Vid det här laget har väl även den mest inbitet kulturkonservativa bakåtsträvaren bytt Nokian mot en smartphone och erkänt spel som en alldeles egen kulturform.
Men ändå är det som om vissa tycker att spel utgår från sina alldeles egna ramar och regler (ordvits oavsiktlig). Det gäller allt från den tröttsamma åsikten att de bör befrias från samma typ av kvalitetsgranskning som appliceras på exempelvis litteratur och film, till den för mig totalt obegripliga inställningen att spel skulle vara mycket spretigare än andra kulturformer och att det därför är omöjligt att behandla dem som sådana. Alldeles nyligen skrev en av landets mer namnkunniga spelskribenter i en av våra största dagstidningar om det svåra i att genren innefattar såväl enkla mobilspel som episka mästerverk. Som att jämföra sms med den litterära kanon, menade nämnda skribent. Den liknelsen inte bara haltar, utan har helt tappat benet och eldat upp kryckorna.
Om något understryker den bredden att spel är en konstform, precis på samma sätt som att både 91:an Karlsson-strippar och Karin Boyes Kallocain ryms inom litteraturen. Även det enklaste mobilpussel hör till kulturen, svårare än så är det inte.