För en månad sedan blev jag hembjuden till ett kompisgäng för att äta middag och berätta lite om mig själv och mitt jobb. De hade träffats varannan torsdag i 40 års tid, ibland med inbjudna gäster som jag själv, ibland med aktiviteter som hantverk eller sport. Det var en fantastisk kväll med många skratt. Jag blev mäkta imponerad av deras ihärdiga vänskap. Med åren har de till och med gjort en egen sång som de sjunger innan de skålar till maten.
Mina egna vänner är lika utspridda över landet som maskrosfrön i vinden. Några känner jag sedan uppväxten i Eskilstuna, andra har jag träffat genom lajv, studier och jobb. Till min glädje har många av dem också blivit vänner med varandra, så vi kan umgås samtidigt i större gäng. Att ses så ofta som varannan vecka är inte genomförbart. Men när vi väl samlas, som härom veckan hemma hos fina Louise i Linköping, är det som att vi sågs i går. Vem vet, om 40 år kanske vi också har en egen sång.