Under det gångna året har jag mest spelat på PC, något som jag tidigare vägrat, och därför struntat i att skaffa en Playstation 4. Jag använder ju knappt min PS 3 nuförtiden och att köpa en ny konsol har känts som en onödig utgift. Men till slut tog habegäret överhanden: Det är dags att lägga ytterligare en konsol till samlingen. För att det ska kännas värt det vill jag naturligtvis samtidigt skaffa ett spel till konsolen och helst då ett som är exklusivt för PS 4. Efter noggrann research (läs: prisjämförelser och slött skummande på diverse spelforum) har jag kommit fram till två kandidater:
Hyllade rpg:et Bloodborne samt ljumt mottagna actionspelet The order: 1886. På pappret borde det vara en no-brainer – alla kritiker älskar Bloodborne, medan den allmänna uppfattningen av The order är att det är vansinnigt snyggt men i övrigt tämligen mediokert.
Och ändå lutar jag mer åt det senare. Anledningen? Bloodborne sägs vara en enorm utmaning och jag är helt enkelt rädd för att misslyckas. Det är nämligen så att även om jag älskar spel och lägger ner rätt mycket tid på dem så är jag en ganska värdelös spelare. Mina reflexer är urusla och det tar mig dubbelt så lång tid som för de flesta andra att lära mig ett spels kontroller. Det blir nästan alltid pinsamt uppenbart i co-op och jag känner ofta medlidande inför mina medspelare som hålls tillbaka av mig. Jag låter konsekvent bli att ta mig an spel som är kända för att vara svåra. Spelhyllan är full av titlar jag aldrig spelat färdigt, eftersom jag lackat på en särskilt svår boss eller annat hinder.
Det är inte särskilt roligt att erkänna för sig själv att man är dåligt på någon av sina hobbies, vilket nog är anledningen till att jag undviker alltför svåra spel och situationer där min spelförmåga kan komma att bedömas av och jämföras med andra. I förlängningen leder det också till att jag inte spelar online, för vad är poängen när det bara leder till förödmjukelse och dask? Skräcken för att misslyckas förföljer mig, jag är osäker som en tonåring trots att jag fyllt trettio.
Men nu sväljer jag min stolthet och erkänner inför alla mina läsare: Jag är en kass gejmer. Önska mig lycka till med The order!