För det första att människan har migration i blodet och i alla tider har flyttat för att skapa sig en bättre framtid. Det gällde såväl när våra förfäder för 70 000 år sedan lämnade Afrika, som under 1800-talets massutvandring från Europa till Amerika. Samma sak gäller i dag, när folkvandringar sker från landsbygden till städerna, från u-länder till i-länder, och från konfliktområden till fredliga nationer.
För det andra har Sverige alltid vunnit på invandring. Det har vi vetat länge och nu finns det svart på vitt i professor Jesper Strömbäcks nya bok "Utan invandring stannar Sverige".
Det handlar dels om att en större befolkning genererar en större och starkare samhällsekonomi, eftersom fler konsumerar och betalar skatter. Dels om att de som kommer hit bidrar med kunskaper och idéer, som exempelvis har varit viktiga för att bygga upp Sveriges industrier, som i sin tur har lagt grunden för välfärdsstaten. Dessa vinster gäller oavsett om människor kommer hit för att de flyr från krig och förtryck, eller om de emigrerar för att arbeta, studera eller är så kallade kärleksinvandrare.
Men att Sverige i mångt och mycket är byggt av invandrare betyder inte att invandring alltid är problemfritt. Exempelvis skapade förra årets ökning av antalet asylsökande tumult eftersom de svenska systemen inte var beredda på ökningen. Lösningen är antingen att göra som regeringen och försöka anpassa människorna efter systemen, eller att ändra systemen så att de klarar av den nya situationen.
Historien visar att vi bör välja det senare, även om det inledningsvis skapar flaskhalsar. Enligt historikern Dick Harrison har migration inte vid ett enda tillfälle varit till långsiktig skada. Tvärtom har länder som varit öppna mot omvärlden stärkts och det är genom att vara ett öppet land Sverige kommer att stå sig i den globala konkurrensen. Invandring leder både till ökad import och export med invandrarnas ursprungsländer och i en global värld kommer Sverige att behöva mer utrikeshandel och mer utbyten med omvärlden – inte mindre.
Här är det värt att inflika att det viktigaste skälet till att Sverige ska välkomna människor på flykt inte är ekonomiskt, utan humanitärt. Men det är inte samma sak som att vi ska se människorna som kommer hit som en homogen massa som ska tas om hand eller, ännu värre, som ett hot.
Som Strömbäck skriver är människan en resurs. Inte ett problem. Och den främsta källan till välstånd är mänskligt arbete.
Därför är dagens migration, där många som anländer är i arbetsför ålder, en möjlighet som Sverige inte har råd käbbla bort. Arbetsförmedlingens bedömning är att vi under de närmaste tio åren behöver en nettoinvandring på drygt 40 000 personer per år för att klara de demografiska utmaningarna.
Således finns det inga hållbara argument mot invandring i sig. Däremot finns det starka skäl för att förbättra integrationen och växla upp arbetet med att öka sysselsättningen och företagandet bland utrikes födda.
För – och det här är det många som inte tänker på – det tar tolv år av studier i grund- och gymnasieskolan, plus eventuell eftergymnasial utbildning, innan en inrikes född kommer ut på arbetsmarknaden. Enligt Sveriges kommuner och landsting beräknas varje barn kosta samhället 3,5 miljoner kronor från att de föds tills de tar studenten. Om man enbart räknar utbildningskostnaden landar notan för en inrikes född akademiker på cirka 2,45 miljoner kronor, medan validering och komplettering av en invandrad akademikers utbildning går på cirka 310 000 kronor.
Trots det är det få som ser varje elev som en börda. I stället betraktar många kostnaderna för grund-, gymnasie- och universitetsutbildning som en investering, vilket även fortbildningen och svenskundervisningen av utrikes födda bör göra. Varken kostnader eller intäkter som är kopplade till invandring är statiska, utan helt beroende av hur den svenska arbetsmarknaden, utbildningssystemet och integrationen fungerar, något vi som land avgör själva.
Framför allt det senare glöms ofta bort i debatten, där alltings utgång verkar vara förutbestämd. Men för att återknyta till Jesper Strömbäck så ligger inte framtiden och väntar på oss. Morgondagens Sverige byggs av alla dess medborgare, oavsett var de råkar vara födda.