Orsaken till ökningen berodde på brasiliansk markpolitik och var inte en naturlig process.
Ökningen berodde på eskalerande skogsavverkning i distriktet. Sarah H. Olsen och några andra forskare från det amerikanska National Institute of Health presenterade 2010 i sin rapport ett orsakssamband mellan ökande skogsavverkning och malariaspridning i Mâncio Lima. Resultatet pekade på att avverkningen av regnskogen öppnade upp miljöer som myggsläktet Anopheles trivs i. Anopheles är den främsta spridaren av malaria och mår bra på varma, soliga och vattenfyllda platser som diken och dammar. Som de flesta arter som befinner sig i miljöer de trivs i så började även Anopheles fortplanta sig och lägga ägg i en rasande takt. Vilket innebar mer mygg. Mer malariamyggor leder, förståeligt nog, till ökade antal fall av malaria. En annan studie från 2006 pekade på att det var 278 gånger större risk att bitas av en malariamygga i avskogade områden än i intakt regnskog. En, milt sagt, anmärkningsvärd skillnad.
Bakgrunden till den brasilianska skogskövlingen kan spåras tillbaka till omkring 1940 när grunden för en exploatering av regnskogen lades. Men det var först när Brasilien 1966 stiftade en lag om markägande på grund av bland annat landets skulder, ökade nötköttspriser och hunger, som det drog igång ordentligt. Lagstiftningen innebar att man kunde göra anspråk på mark om man på ett år och en dag lyckades göra marken brukbar. En lagstiftning som motiverade till att avverka och bränna ner gigantiska områden.
Än i dag skövlas, bränns och avverkas ofantliga områden. 1970 beräknades det finnas 4 100 000 kvadratkilometer tropisk regnskog i Brasilien. Sedan dess har det skövlats nästan 769 000 kvadratkilometer. Det innebär en genomsnittlig årsavverkning motsvarande Västergötlands yta.
Mâncio Lima är ett porträtt av samhället där det tror sig vara separat från jordens ekosystem. Malariaspridningen kan i ljuset av Brasiliens historia ses både som en naturlig farsot och ett politiskt utfall. Samhället har till skillnad från naturen fördelen att det kan upplysas om en olycklig utveckling och styras i en mer eftersträvansvärd riktning. En riktning där människors liv inte behöver ta slut allt för tidigt.
Men det ser ljusare ut. Skövlingen av Brasiliens regnskog har successivt minskat sedan 2000-talets början och 20 procent av den avskogade marken börjar återväxa igen. Det kommer ta tid men det finns hopp. Samtidigt som utvecklingen är eftersträvansvärd är den inte tillräcklig. Det senaste året skövlades ytor i Brasilien uppemot 5 800 kvadratkilometer.
För att komma med bukt med malarian i Brasilien behövs resurser till den offentliga sjukvården. Områden i Mâncio Lima där vården var mer tillgänglig för alla visade sig i Olsens studie hålla nere andelen malariarelaterade dödsfall. Slutsatsen som kan dras är att en vård som är tillgänglig för alla är livsviktig för att bemöta behovet från malariasmittade.
Vaccin är på väg. Häromveckan rapporterade Världshälsoorganisationen (WHO) att malariavaccinet RTS, S/AS01, även kallat Mosquirix, kan vara redo för distribution. WHO rekommenderade att en pilotstudie ska utformas för att se hur vaccinet bäst distribueras till barn under fem år, som globalt är den största riskgruppen. Malaria går att förebygga och bota. Genom bland annat skyddsnät, myggsprejer och förändringar av människors vardagliga beteenden har utvecklingen gått drastiskt framåt. Mellan 2000 och 2015 sjönk antalet malariaincidenter med 37 procent globalt. Malariarelaterade dödsfall sjönk med 60 procent i alla åldersgrupper, förutom barn under fem år. Där sjönk det med 65 procent.
Vi är inte i mål. Det är en bra bit kvar. Bara för att utvecklingen gått i en glädjande riktning de senaste 15 åren kan samhället inte bara luta sig tillbaka. Det har inte gått av sig självt. Förändringen är utfallet av en lång rad av kloka människors politiska och ekonomiska engagemang. Precis som att ogenomtänkta beslut i vår historia lett oss hit, kan dagens politiska strävan leda oss vidare till något bättre.
Niklas Otto Olsson är praktikant på ledarredaktionen.