Med statens fogdar som redskap har de pressat ut effektiva räntor på hundratals procent. Även fyrsiffriga räntenivåer har ockrare nått upp till.
Ministrar med ansvar för konsumentskydd har lyckats få igenom en del motåtgärder, som skyldighet att kreditpröva och att upplysa om lånevillkor. Det har inte hjälpt mot huvudproblemet. I denna näringslivets yttre tassemark har affärsmodellen varit att låna ut mindre belopp på till synes kort tid, till kunder som är i knipa – eller inte har kunskap och sans nog att inse den våldsamt brutala effekten av ränta på ränta med hög räntesats.
Kreditförluster har hört till kalkylen, allt har ju inte gått att klämma ur låntagarna – eller anhöriga som löst ut sina närstående. Lån till knarkköp och näthasardspel,och för att lösa andra snabblån. Men extrema räntor har ändå gett lönsamhet, och även en god avkastning till dem som lånat ut till snabblåneföretagen. Dessa finansiärerhar i det fördolda profiterat på andras olycka, oförstånd eller nödlägen.
Till sist finns nu lagförslag som tar itu med kärnpunkter i den osunda affärsmodellen. Riksdagsledamoten Johan Löfstrand (S) från Linköping har haft hand om en utredning, gjort ett gediget jobb och levererat något som ser rätt effektivt ut, även om det inte stänger hela snabblånecirkusen.
Av huvudförslagen kommer ett från Finland och ett från Storbritannien. Det första ärtak för effektiv ränta, även dröjsmålsränta, förutom administrativa avgifter. Det läggs 40 procentenheter ovanför Riksbankens referensräntasom nu är nära noll. Det andra är spärr för samtliga lånekostnader utom rättegångskostnader. De får inte får bli mer än lånebeloppet. En lånad tusenlapp får inte växa förbi 2000 kronor. Vidare införs en riktig restriktion mot förlängning, även mot att ersätta en kredit med en ny från närstående bulvanföretag.
Förslagen förefaller räcka för att en del av de mer hänsynslösa snabblåneföretagen ska tvingas slå igen. Andra kan bli kvar men uppträda försiktigare, och i mindre utsträckning utgöra stödfunktion till hasardspel och knarkhantering.
Det är en annan väg än de som förordats här på ledarplats, att på allvar använda Brottsbalkens ockerparagraf samt ta bort Kronofogdens medverkan till indrivande av extrema räntor. Det senare uppnås dock indirekt genom räntetak och kostnadsspärr. Regeringen har just skickat lagförslaget vidare till lagrådet, och det bör godkännas av riksdagen.
Vilka ombudsmän och lobbyister spjärnar emot? Det kan man se i remissvar: Intresseorganisationer på kreditmarknaden. Dessutom Advokatsamfundet. Och Näringslivets Regelnämnd.
Både detta och ett årtiondes ineffektivitet i kanslihuset kan ses i perspektivet av att snabblåneockrarna inte är isolerade – utan kunnat förmedla pengar från övrig kreditmarknad.2013 skrev jag om ett exempel där det för ovanlighetens skull syntes tydligt. Bolaget Folkia erbjöd lån till 371 procents effektiv ränta, och hade som viktigaste finansiering en låneram hos Svea Ekonomi, en finanskoncern med 620 anställda, en utlåning på 3,4 miljarder och – som grädde på moset – tillgång till statlig insättningsgaranti.
Snabblåneockrandet är inte enbart en skam för näringslivet. Det är även en fråga där social enögdhethaft bromsande inverkan på politiken.