Sett ur pessimistens mörka hörn går det lätt att måla upp ett scenario där vi människor är på väg att plundra planeten, där konflikter och kommande klimatförändringar skapar dystra framtidsutsikter.
Sett ur optimistens perspektiv är det lätt att beskriva mänsklighetens utveckling som en glittrande framgångssaga med minskad fattigdom, fler läskunniga och ökad frihet för jordens befolkning.
Men vad hjälper det med glädjekalkyler eller skräckscenarier? Jag tror det bästa är om vi kan hitta en utgångspunkt för en så realistisk bedömning som möjligt för de utmaningar världen står inför. Och agera därefter.
Men sedan återstår frågan hur? Vilken politisk ska föras?
Det är typiskt när hållbar utveckling diskuteras utifrån alla dess dimensioner att en av de viktigaste byggstenarna – demokratin - glöms bort. Faktum är att det största hotet mot en positiv utveckling i världen är bristen på demokrati. Den som säger att det bara finns ett sätt att lösa exempelvis klimatutmaningen är inne på fel väg. Det bästa för vår planet skulle vara om alla länder demokratiserades fullt ut.
Det är bara i demokratier som olika åsikter och partier tillåts, människor kan vara fritt politiskt aktiva utan repressalier och beslut bygger på fredliga kompromisser. Det är bara i demokratier som mänskliga fri- och rättigheter, inklusive fackliga rättigheter, minoriteters rättigheter, jämställdhet och hbtq-rättigheter kan upprätthållas.
Det krävs en rättsstat för att bekämpa korruption och slöseri med offentliga medel och naturresurser. Det behövs oberoende, demokratiskt förankrade, myndigheter och institutioner för att garantera att till exempel miljölagstiftning följs. Yttrandefrihet är nödvändig för att medborgare och exempelvis miljöorganisationer ska kunna delta i samhällsdebatten. Utan mediefrihet finns små möjligheter för fri press att granska samhället. Det behövs fria akademier och fria forskare för att potentialen i människans kunskapsutveckling ska blomstra.
Sverige är ett av världens rikaste och friaste länder. Hur har vi blivit det? Utan tillväxt och demokrati hade vi inte nått dit vi är i dag. Vi har ett stabilt flerpartisystem med ett starkt civilsamhälle och fria medier som både driver på och granskar myndigheter och näringsliv när det kommer till etik och miljöhänsyn. Vi har marknadsekonomi och ett välfärdssystem. Men hur ser vägen framåt ut för de miljoner människor som lever i mindre demokratiska samhällen?
Ofta lyfts Kina fram som ett exempel på ett land som går snabbt fram i miljöarbetet. Det är sant. Men samtidigt slängs besvärliga oppositionella i finkan, eller förlorar jobbet, oavsett om regimkritiken handlar om korruptionsanklagelser eller kritik mot miljöpolitiken.
Men USA då? Ja, precis som i alla demokratier, finns det risk att ledare med odemokratiska ideal väljs till makten. Men det är också bara i demokratier det finns robusta grundlagar som gör att det åtminstone tar lång tid att riva rättsstat och avskaffa fria val – och i bästa fall hinner folket sparka presidenten innan alltför stora skador har skett
Demokratin är ingen garanti för framsteg. Men den är det bästa system vi har, både för att skydda individens frihet och för att tillsammans ta oss an gemensamma utmaningar.
Karin Karlsbro är ordförande i nätverket Gröna liberaler