Ingenting som lever står helt stilla – antingen utvecklas det eller avvecklas det. Just i dagarna fick vi statistik som visar att arbetslösheten i Sverige är rekordlåg – cirka 7 procent. Men varje dag blir några av med jobbet och andra skaffar ett nytt. Rörligheten på arbetsmarknaden innebär en ständig anpassning mellan behov av kompetens och motsvarande förmåga att leverera. Och just nu är alltså missmatchningen 7 procent.
I den tid vi befinner oss är omställningsprocessen i samhället mer intensiv än på länge: näthandel ersätter handel i butik, bensindrivna fordon ersätts av eldrivna och så vidare.
I Nyköping har nyligen en större industri meddelat att man flyttar från stan och att medarbetarna kommer att förlora sina jobb. Just när ett större varsel om uppsägning meddelats blir de berörda skrämda eller rent av chockade. Den berörda kommunens politiker brukar uttala sig om hur oväntat det är att detta skulle hända ”just här”.
Eftersom politikerna bara har sporadisk och ytlig kontakt med näringslivet vet man mycket lite om hur företagen mår och vad som rör sig i den aktuella branschen. Politiken blir alltså verkligt överraskad vid ett större varsel och man kräver att ”adekvata åtgärder vidtages”. Men den rörlighet som behövs i en föränderlig värld för att ständigt anpassa företagen till marknadskraven är ingen katastrof. Det händer hela tiden och de flesta uppsagda medarbetarna brukar landa på fötterna.
Två år efter en uppsägning brukar en stor andel av de uppsagda vara positiva till omstarten och det nya jobbet. En gång i tiden hade varje medarbetare en dröm om det jobb man kände lust till. Men efter skolan halkade man ganska slumpmässigt in på ett helt annat jobb som råkade vara ledigt. Och sedan har man av olika anledningar blivit kvar.
Efter genomförda omställningsprogram brukar det låta så här:
”Om inte företaget lagts ner/flyttats så hade jag troligtvis blivit kvar till pensioneringen. Nu fick jag en knuff som gjorde att jag började kunna se mig i en ny yrkesroll och jag började söka jobb aktivt. Nu sökte jag mig till det som var mitt drömjobb när jag slutade plugget. Egentligen hade jag aldrig tänkt jobba här på ”Bruket” – det var en slump att jag hamnade där och sedan blev kvar”.
TCO:s undersökningar av arbetsmarknadens olika förändringar visar att en stor del av TCO:s medlemmar anser att de jobbar med fel saker och/eller i fel bransch. De utbildade sig för något de var intresserade av men fick ta ett jobb vilket som helst som gav försörjning.
Men när de nu fick en ny chans försökte de att komma närmare sitt drömjobb.
Vilket ofta blir möjligt vid en större omställningsprocess.
Tommy Jansson
utvecklingskonsult, Stigtomta