Den Ă€r i första hand nĂ„got annat. Den Ă€r ett arbetssĂ€tt för att komma till beslut, för att hantera och utjĂ€mna intressekonflikter, för att avgöra frĂ„gor under öppenhet â inför vĂ€ljarna och genom valda som har en begrĂ€nsad tid, dĂ€rför att de regelbundet understĂ€lls nya val.
Demokratiska lÀnder nÄr ofta styrka genom ÄterhÄllsamhet i politisk maktutövning, genom koncentration pÄ huvudfrÄgor. RÀttsstat, offentlighetsprincip och styrning med generella medel begrÀnsar statsförvaltningens utrymme, sÄ att en anda av klientelvÀlde eller korruption inte frÀmjas av godtycke i regleringar.
Men beslutskraften i en demokrati Àr ingen sjÀlvklarhet. Den beror av skicklighet och umgÀngesformer, som möjliggör att man nÄr fram till beslut, och kan jÀmka ihop dem sÄ att resultaten blir hÄllfasta. DÄ kan man ta itu med nya problem utan att stÀndigt Àlta de gamla.
Beslutskraften förutsĂ€tter en kultur, en demokratisk anda, med balans mellan konflikt och samverkan, och insikt om kompromissens och dialogens vĂ€rde. Parlamentariska arbetsformer innehĂ„ller inte bara tillfĂ€llen för debatt, konfrontation och misstroende. VĂ€l sĂ„ viktiga Ă€r beredning, utskottsprövning, utredningar, revision â alla de sĂ€tt dĂ€r man förbereder och finner vĂ€gar att mötas eller hantera mĂ„lkonflikter.
Man ska inte inbilla sig att denna kultur, som samtidigt upprĂ€tthĂ„ller beslutskraft och kompromissanda, finns hos alla â eller att den bevaras Ă€ven om man struntar i den. Extremister kommer och gĂ„r. Ekonomiska intressen som endast ser till sitt eget Ă€r en stĂ€ndigt pĂ„trĂ€ngande del av den mĂ€nskliga arvssynden.
Sverige har lĂ€nge haft en styrka i just en demokratisk kultur. VĂ„ra parlamentariska former, den kommunala skolningen i ansvar och kompromiss, ett omfattande föreningsliv, offentlighetsprincip, tryckfrihet, rĂ€ttsstat, en respekt för lagar och spelregler samt en hög vĂ€rdering av hyfs, artighet och god samtalston â allt detta har samverkat.
Delvis Àr det numera utsatt för röta, angrepp eller vanvÄrd. En tilltagande ovilja eller svÄrighet att kompromissa eller att lÄta politiken formas i vÀxelverkan mellan partier har utvecklats. LÀnge kunde man ÀndÄ Ästadkomma stora och bestÄende resultat. Men under förra, och Àn mer den innevarande, mandatperioden har kombinationen av blockpolitisk kramp och extremistisk agitation gjort markant Äverkan pÄ beslutskraften.
HÀr Àr det dags för en utvikning till USA, dÀr polariserad blockpolitik och hÀtsk nedbusad samhÀllsdebatt har orsakat verkligt djupgÄende skada.
Senator John McCain kom i veckan tillbaka till senaten efter att ha fÄtt en cancerdiagnos som betyder att hans ÄterstÄende tid att verka Àr kort. Men Àn har han kraften kvar. I tisdags höll han ett tal som var nÄgot av ett testamente, men Àven en parlamentarisk höjdpunkt. Det var ett lysande, men vitglödgat angrepp pÄ kompromisslösheten och pÄ att den tillÄtits lamslÄ kongressen och bryta sönder senatens viktiga arbetsformer, dÀr man tidigare kunnat jÀmka ihop sig och hitta förbÀttringar.
Ett par dagar senare lade han den avgörande rösten för att stoppa det möjligen sista i en rÀcka försök av hans eget partis gruppledning att riva upp delar av sjukförsÀkringen genom yrkanden som inte passerat vanlig utskottsberedning, utan med kort varsel slÀngts fram som fÀrdiga paket tillkomna i en partiintern dragkamp. Metoden har ledsamma likheter med hur Polens nationalkonservativa PiS-parti, som kan rÀknas till parlamentarismens och frihetens dödgrÀvare, bar sig Ät nÀr de körde igenom sina angrepp pÄ rÀttsstaten i den polska riksdagen.
McCains nejröst syftade till att Äterföra sjukförsÀkringsfrÄgan till tidigare normala parlamentariska arbetsformer. Just pÄ den punkten Àr den svenska riksdagens sedan lÀnge vÀletablerade former för Àrendeberedning i oskadat skick. Vi har inte heller nÄgon Trumpfigur sittande pÄ regeringsmakten.
Men oförmÄgan att fÄ lÄngt fler frÄgor, Àven obekvÀma sÄdana, lösta i olika slags samverkan över blockgrÀnsen har successivt vuxit till ett farligt problem med demokratins beslutskraft. UtredningsvÀsendet som form för att hitta breda lösningar behöver ÄterupprÀttas, respekteras och skyddas mot att taktiknissarnas förstörelselusta leder till avhopp och sabotage.
BÄde uppgörelser i utskotten och en rörlighet i möjligheterna till koalitionsregeringar över blockgrÀnsen finns det stort behov av. Det avgörande dÀr Àr den breda insikten att man mÄste ge och ta frÄn fler hÄll Àn ett, och att Àven en sÄdan koalition har behov av att söka kompromiss och dialog med seriösa oppositionspartier som för tillfÀllet inte har statsrÄd.