Den amerikanske presidentens utbrott kom som vanligt på Twitter (25/7) och inlägget skrevs som vanligt i vild affekt. Den här gången rasade han mot att Washington Post (19/7) avslöjat att han satt stopp för ett CIA-program med kodnamnet “Timber Sycamore”.
CIA-insatsen har sedan 2013 hjälpt till att träna, avlöna och beväpna de rebeller som strider mot president Bashar al-Assads diktaturregim, och Trumps motståndare har snabbt bestämt sig för att beslutet måste ha varit en väntjänst till Assads allierade i Ryssland. Moskva stödde ju även Trump, eller hur?
Men den som tar en närmare titt på frågan finner inte mycket stöd för sådana teorier.
Trump klagade över USA:s stöd till den syriska oppositionen redan långt innan han blev president, och han tycks uppfatta kriget som en kamp mellan lika goda kålsupare. Inom tre månader från det att han tillträdde presidentposten klargjorde han att USA inte längre ser det som sin uppgift att störta Assad.
Med en sådan politik framstår ju CIA:s beväpning av rebellerna som obegriplig, och Trumps irritation verkar bara ha ökat sedan han fick nys om att USA-stödda rebeller har samarbetat med al-Qaida och begått krigsförbrytelser. Den konservativa tidskriften Weekly Standard har hävdat att Trump fattade sitt beslut efter att ha sett en filmsnutt från förra året där medlemmar av en islamistgrupp som tidigare ingått i "Timber Sycamore" skär halsen av en ung, sårad fånge, möjligen bara ett barn.
Reaktionen på presidentens beslut i amerikanska politikerkretsar blev ändå delad. "Timber Sycamores" försvarare menade att Trump borde bevarat USA:s inflytande över rebellerna genom att låta stödet fortsätta. Även de som accepterade beslutet verkade upprörda över vad de ser som en gratis eftergift till Moskva och Damaskus.
Men det är svårt att se hur detta skulle ha kunnat sluta på något annat sätt. Sedan den ryska interventionen i Syrien 2015 sitter Assad säkrare än på många år, medan rebellområdena antingen slagits sönder, dragit sig ur kriget, eller tagits över av extremister.
Inte ens de mest optimistiska amerikanska diplomaterna tror längre sig kunna genomdriva en lösning i linje med USA:s intressen, oavsett hur stort eller litet stöd man ger till gerillan. Att CIA:s stödprogram släcks ner är därför bara följdriktigt, och Trumps företrädare Barack Obama hade sannolikt fattat samma beslut. Kanske inte just då eller just så – men att USA skulle fortsätta att beväpna en allt mer oaptitlig och antiamerikansk rebellrörelse för all framtid är naturligtvis uteslutet.
Makthavarna i Washington tvingades till sist bita i det sura äpplet och erkänna sitt misslyckande i Syrien.
Det behövs inga ryssar för att förklara den saken.
Aron Lund är Mellanösternkännare och tidigare medarbetare på ledarredaktionen.