Inte minst från regeringens sida. Och siffrorna talar sitt eget språk: arbetslösheten är låg, sysselsättningen hög, priserna på villor och bostadsrätter fortsätter att stiga, byggboom råder och nybilsförsäljningen ligger på en hög nivå.
Enligt prognoserna kommer högkonjunkturen att vara ytterligare en tid. Men prognoser är mer eller mindre kvalificerade gissningar. Riksbankschefen Stefan Ingves har länge varnat för att det som han anser vara en bostadsbubbla ska spricka. Hans ord studsar mot verkligheten. Alltför få bryr sig om vad han säger.
Må så vara. Vi vet alla att konjunkturen vänder förr eller senare. De problem som då uppstår får tacklas efter förmåga när det väl händer.
Men låt oss hålla oss kvar i högkonjunkturen. Då kan vi konstatera att vi förmodligen skulle ha nått en ännu högre konjunkturtopp, om det inte vore för svårigheterna att rekrytera personal. Dessa är märkbara över snart sagt hela arbetsmarknaden.
Inom den offentliga sektorn är det svårt att hitta personal som har rätt utbildning eller rätt yrkeserfarenheter inom vård och omsorg, i sociala verksamheter, i skolan och inom tekniska yrken. I den privata sektorn skriker arbetsgivarna efter ingenjörer av olika slag, byggnadsarbetare, vvs-tekniker, elektriker och andra hantverkare. Det är brist på chaufförer och piloter.
Det är faktiskt så illa att fyra av fem arbetsgivare har svårigheter att hitta personal med rätt kompetens. Tänk vilken fart det skulle ha varit i ekonomin utan dessa rekryteringsproblem.
Ingenting är lättare än att konstatera hur den nuvarande situationen ser ut. Betydligt svårare är det att lösa problemen. Det regeringen har hittat på har inte gett några påtagliga resultat och det är inte mycket som heller tyder på att jobbpolitiken inom överskådlig framtid blir mer lyckosam.
På kort sikt är det måhända det bästa sättet att hitta ny personal – åtminstone inom delar av den privata sektorn – att låta våra nya invånare börja jobba så snart som möjligt. Äldre personer som kommer hit har erfarenhet från olika sektorer av samhället som de kommer ifrån. På 60-talet gick det alldeles utmärkt för våra arbetskraftsinvandrare från Italien och dåvarande Jugoslavien att komma en dag och börja jobba nästa dag.
Förhållandena är inte desamma i dag. Men arbetslivserfarenheten finns där och ingen metod är bättre än att hamna på en arbetsplats som känns igen, även om rutinerna är lite annorlunda och tekniken kanske mer utvecklad. Svenskundervisningen sker med automatik på jobbet och kan även förläggas på kvällstid.
En social värnplikt för unga skulle vara av godo för den offentliga sektorn. Ungdomar som inte omedelbart får jobb efter gymnasiet eller som går vidare till högre studier skulle mot en värnpliktsersättning och med handledning få tjänstgöra inom vården, omsorgen och skolan under ett år. Naturligtvis bör det också göras ansträngningar för att få fler ungdomar i grundskolan att välja yrkesförberedande linjer.
Det är några tankegångar som – kanske – skulle vidga måttet på den flaskhals, som i dag hämmar tillväxten i ekonomin.
Ola Theander har varit chefredaktör för Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls Tidning och Norra Västerbotten.