Inrikes vill han bryta upp den invecklade arbetsrätten och göra det mindre krångligt och riskfyllt för företag att växa och anställa. I Europa vill han i samverkan med Tyskland få mer ordning på EU-samarbetet – men framförallt ha en mer gemensam ekonomisk poltik och gemensamt beslutsfattande i euroländernas krets.
På det första reformområdet väntas han redannu i sommar använda grundlagsbestämmelser som är ett arv från Charles de Gaulles långtgående stärkning av presidentmakten i början av 1960-talet. Planen är att begära en fullmakt från det nyvalda parlamentet att få förändra arbetsrättsliga lagar genom presidentdekret, som kan träda i kraft till hösten.
Efter valutslaget i söndags står en tydlig majoritet bakom presidenten. Hans eget nya parti och bundsförvanterna i ett liberalt parti har 308 respektive 42 av parlamentets 577 mandat. Systemet med enmansvalkretsar och val i två omgångar slår alltid mycket snett. Det har förut gynnat gaullister eller socialister. Nu hade socialisternas vänsterflygel huggit sin egen regering i ryggen. De konservativt borgerliga hade uppträtt så att åtskilliga av deras tidigare väljare förlorat förtroendet för dem. Det blev då övertag för den nya mittengruppering Macron samlat kring sig.
Macrons ekonomiska program är en stor förändring – efter de franska förhållanden som gällt under så olika presidenter som den socialkonservative Charles de Gaulle (1959-69) och den socialistiske Francois Mitterrand (1981-95). Flera tidigare reformförsök har runnit ut i sanden, ibland efter politiska strejker av starkt vänsterinriktade fackföreningar. Socialistregeringen, där Macron en tid var ekonomiminister, lade delvis om kursen men utsattes då för uppror från vänsterflygeln som sänkte partiet. Macron öppnade eget, och siktar nu på att ta ett större grepp mot Frankrikes höga arbetslöshet, dåliga näringslivsklimat och ihållande budgetunderskott.
Den förestående konfrontationen mellan presidenten och den fackliga delen av den yttre vänstern kan ge många rubriker och häftiga nyhetsbilder. Men ur svenskt perspektiv är det Macron vill göra inte så omstörtande. Svensk fackföreningsrörelse har aldrig varit som den franska. Diskussionerna om arbetsrätt, lönebildning och offentlig kontra privat sektor handlar hos oss om justeringar inom ramen för ett system som ligger långt ifrån det franska.
I Norden, liksom i Tyskland, ses Macrons ekonomiska reformprogram i allmänhet som rimligt bland både liberaler, socialdemokrater och moderat konservativa. Betydligt svårare kan det bli att skapa uppslutning kring resultaten av Macrons tankar om EU och om finanspolitisk samordning mellan euroländerna. Där avgör det tyska valet i höst vad som kan bli en gemensam tysk-fransk linje
En annan osäkerhet är hur Macrons nya parti, med många oprövade namn, kommer att hålla ihop, delas upp eller sjunka ihop. Macron kan i storsegerns flyktiga ögonblick skenbart framstå som en ny, men icke-konservativ,Charles de Gaulle. Alla de andra kandidaterna hade varit sämre för hela Europa ifall de vunnit. Macrons reformplaner underlättas dessutom av att den ekonomiska återhämtningen i euroländerna har tagit fart efter krisen.
Men man ska inte tro att han får det särskilt lätt.