Kanske är det som Riksförbundet för ett narkotikafritt samhälle säger, att det är skakigt kring narkotikadebatten nu. Kanske är det samma känsla som får den samlade nykterhetsrörelsen, som mest ägnat sig åt alkoholbruket, att avisera mobilisering i narkotikafrågan. Kanske, snarare mycket troligt, har den kraftiga ökningen av narkotikadödligheten i vårt land lagt extra bränsle på debattbrasan.
I princip kan man se två huvudlinjer i debatten. Det är nolltolerans kontra skademinskning. Nolltolerans är en etikett som brukar sättas på den nuvarande narkotikapolitiken där alla droger är förbjudna, inklusive eget innehav av narkotika.
Mot detta står de som vill släppa så kallade lätta droger fria, slopa förbudet för eget innehav, lägga mer polisinsatser mot tunga droger och mer vård på dem som råkar illa ut. Det senare kallas skademinskning eller ”harm reduction.” Detta tycker ”nolltoleransarna” är att ge upp och att resultatet av en sådan politik i andra länder, främst USA, bara förskräcker.
Det skall sägas att ingen är emot en bra missbrukarvård även om man också kan träta om hur den skall se ut och om den får tillräckliga resurser. Redan i dag innehåller också missbrukarvården både sprutbyten och substitut och motgift, som brukar räknas till skademinskning. Här menar dock många att det är den bristande kontrollen av förskrivning av dessa preparat, samt det faktum att de kommer ut på en svart marknad, som har bidragit till den ökade dödligheten.
Nyligen kom en antologi ut med titeln ”Dogmer som dödar – vägval för svensk narkotikapolitik”. Det är den mycket restriktiva svenska politiken, det vill säga nolltoleransen, som anses dogmatisk. Liberala ungdomsförbundets ordförande Joar Forssell skrev en uppmärksammad debattartikel i Dagens Nyheter där han menade att nolltoleransen är inhuman, att polisen borde sluta jaga brukare och att politiken borde inriktas på att minimera skadorna bland missbrukarna.
Det var många som reagerade, bland annat den liberale sjukvårdspolitikern i Stockholms län Rolf Bromme.
– Nolltolerans är den bästa preventiva narkotikapolitiken, skriver han i Drugnews.
– Drogerna dödar – inte nolltoleransen, skriver överläkarna Orsolya Hoffman och Kerstin Käll från Eskilstuna respektive Linköping i en av många repliker i DN.
Det är svårt att sammanfatta en livlig debatt på det begränsade utrymmet i en krönika, men trots det höga tonläget från dem som vill se en radikal omsvängning i narkotikapolitiken så kan jag bara konstatera att det finns inga som helst tecken på att riksdagen är beredd att rucka på den rådande ordningen. Så inte är det väl så väldigt skakigt.
Maj-Lis Lööw är tidigare statsråd (S) och verksam inom nykterhetsrörelsen.