Med möjlighet att göra ingenting, eller tid att ta tag i den lilla världens stora projekt. Ett par timmars ogräsrensning brukar vara bra för själen. Liksom ny jord och färskt vatten får en bortglömd planta att spira kan sommaren bli den energipåfyllning vi så väl behöver.
Året som gått har inte varit likt något annat. Förra midsommarafton vaknade vi av en skräll. Britterna hade röstat ja till ”Brexit”. Sedan kom hösten och Donald Trump vann det amerikanska presidentvalet. Bara tanken på att denne man – som vänt upp och ner på de spelregler som hittills har gällt för politik, medierelationer och samarbete med andra länder – nu leder USA är omskakande. Det är inte så konstigt att ”Trump-ångest” har kommit att bli ett begrepp.
Flera av president Trumps mer radikala vallöften har dock visat sig svåra att genomföra i praktiken. Rättsliga, politiska och inte minst praktiska hinder har stått i vägen. Andra frågor förefaller vara mindre komplicerade för honom, efter bara tio veckor vid makten gick presidenten från ord till handling i klimatpolitiken.
Omgiven av kolgruvearbetare signerade han i våras den ”executive order” som innebar att tidigare president Obambas förordningar om minskad koleldning ska skrotas. Med planeten som insats, för i Donald Trumps värld är klimatproblemen inte en global utmaning. Det kanske är naturligt att tänka så för en person som byggt sitt eget universum och bestämt sig för att vända vetenskapen ryggen.
En brännande fråga för framtiden är nu hur USA ska klara av att leva upp till de åtaganden man gjorde på klimattoppmötet i Paris 2015? Många befarar att man står inför ett stort misslyckande och att det globala arbetet för att leva upp till det man kom överens om i Paris blir mycket svårare när världens enda egentliga supermakt inte längre vill kännas vid det handslag man gjorde för klimatet.
Det är ett mycket dystert scenario. Men det finns de som vänder sig mot den bilden. En av dem är republikanen Michael R. Bloomberg, tidigare borgmästare i New York. I en krönika i New York Times i våras skrev han att de som tror att Trumps administration kommer att innebära slutet för det amerikanska ledarskapet i klimatfrågan, gör samma misstag som de som tror att Trump kommer att ge kolgruvearbetarna deras jobb tillbaka. Man överskattar Washingtons förmåga att påverka energimarknaden och underskattar rollen som städer, stater, näringslivet och konsumenter spelar när det gäller att driva på för minskade koldioxidutsläpp.
I skuggan av populism och kunskapsförakt kommer världen inte att gå en blomstrande framtid till mötes. Men det hjälper inte att ha ångest över Donald Trump, eller hans klimatsvek – och inte heller ska vi skrämma världen med domedagen för att genomdriva radikala åtgärder för klimatet. Precis som i en trädgård måste vi skapa grogrund för det vi vill ska växa, släppa in ljus och näring och stötta det vi vill ska gro.
Med valresultatet från Frankrike där ett liberal mittenparti skördat framgångar finns anledning att vara optimist, trots allt. Och i det politiska landskap som formas just nu kan EU, utan Storbritannien och med ett famlande USA, spela en ny, viktig och växande roll för ett ledarskap i Europa och i världen.
Karin Karlsbro är ordförande i nätverket Gröna liberaler