Inte heller nära medarbetare till honom blir trodda på sitt ord i frågor som är känsliga för presidenten, hans affärer eller männen i hans kampanj 2016. Med en dokumenterat lögnaktig chef blir underhuggare också tagna för lögnare.
I tisdags fockades James B Comey, chef för FBI, USA:s federala polis. Avskedandet utfördes så att det skulle se övertydligt brutalt och förödmjukande ut. Han fick se det på tv innan det grå pappret kom med bud.
I förra veckan hade, enligt New York Times, FBI-chefen hos justitiedepartementet begärt mer resurser till den komplicerade utredningen om kontakter mellan ryska aktörer och Trumps kampanj- eller affärsverksamhet.
Justitieministern och dennes biträdande minister fick hålla i yxan. Till det ännu oklara hör om uppdraget att förbereda avskedandet gavs före eller efter att Comey klargjorde att han ville lägga mer resurser på brottsutredningen mot Trumps omgivning.
Den officiella motiveringen var en helt annan. Efter snart fyra månader påstås presidenten ha kommit på att FBI-chefen måste bort på grund av misskötsel av utredningen mot Hillary Clinton, som påstods ha brutit mot sekretessregler då hon använde en privat server för UD-dokument.
Det var, kan man säga, en tjänlig förevändning, för den som ville ha en förevändning. Comey hade verkligen gjort ställningstaganden och uttalanden som han fått väldigt mycket kritik för.
Han var också under hård press. Republikanerna försökte systemetiskt slå sönder Hillary Clintons anseende med utredningar om påstådda brott, med svagt eller obefintligt underlag. Så hade de förföljt henne redan då hon bodde i Vita Huset som presidenthustru.
Personal vid Comeys regionalkontor i New York spelade av allt att döma med i republikanernas försök att få den privata servern att se ut som ett straffbart brott. FBI-chefen satte ned foten mot detta, och klargjorde offentligt att även om en del var mindre omdömesgillt så fanns ingen saklig grund för ett åtal mot Hillary Clinton. FBI-chefen blev då ett hatobjekt för republikanernas grövre propagandister.
Sedan meddelade han, bara några dagar före valet, att utredningen ändå återupptagits. Detta blev en sensation när valrörelsen stod och vägde, och det skadade Hillary Clinton avsevärt. Det visade sig efteråt sakna substans, och handla om mail som en medarbetare till Clinton, även hon utsatt för mycket näthat och liknande, hade skickat via sin dåvarande makes bärbara dator.
Det har senare framgått att detta var mindre än man trott och inget som var sekretessbelagt då det skickades. Till råga på allt rörde Comey nyss till det i ett kongressförhör och tvingades förklara att han helt felaktigt råkat säga att det gällde många och delvis hemliga handlingar.
Så FBI-chefen var utan tvekan sårbar. Men Trump och klicken kring honom har betett sig så att det är en utbredd uppfattning att den reella orsaken var Rysslandsutredningen. Där har en rad Trumpanknutna män och en del olustiga saker skymtat. Men vad det annars handlar om är okänt – det kan vara Trumps kampanj eller hans affärsverksamhet eller båda.
Senatorn John McCain (R) liknade, i ett samtal med säkerhetspolitiska experter senare på tisdagskvällen, Trumps Rysslandsskandal vid en tusenfoting som tar av sig skorna. Avskedandet av FBI-chefen var illa, menade han, och det blir inte den sista skon som dunsar i golvet.