Det twittrade en av Sveriges kändaste poliser, Martin Melin, som vann den första säsongen av ”Expedition Robinson” på 1990-talet och som nyligen gick med i Liberalerna, på söndagskvällen. Orsaken var att ett falskt larm om Viktigt meddelande till allmänheten, VMA, av misstag just hade gått ut i Stockholms län.
Givetvis var det många som blev rädda, och en del gjorde säkert precis som de skulle. Men minst lika många reagerade sannolikt som jag, som hade gått och lagt mig för att lyssna på podd-versionen av journalisten Janne Josefssons sommarprogram i P1, och inte tänkte tanken att vidta någon åtgärd. Jag, och många med mig, fortsatte helt enkelt att titta på Netflix, läsa deckare eller försöka somna. Och om vi hade velat agera hade vi, vilket Martin Melin sätter fingret på, ändå inte vetat vad vi skulle göra.
Det är en orimlig hållning. Inte för att det är särskilt troligt att det blir krig i morgon (och om varningen gäller det är det en annan frekvens än den som ljöd på söndagen). Men Hesa Fredrik, som signalen kallas, varnar inte bara för flyganfall, utan för olika sorters samhällsfaror som brand, gasutsläpp och extremväder, samt om att viktiga samhällsfunktioner har slagits ut.
När den signalen ljuder måste vi dels veta vad vi ska göra. Dels inte vara så trygghetsskadade att vi inte gör det.
För det krävs faktiskt inte särskilt mycket av oss. Vi ska bara se till att hålla oss inomhus, stänga dörrar, fönster och ventilation, slå på Sveriges Radio eller SVT, och vänta på information om vad som har hänt och hur vi ska agera.
Samtidigt som den här sortens meddelanden inte får trumpetas ut i onödan – vi vill inte ha ett ”vargen kommer”-scenario – finns det en positiv baksida av att Hesa Fredrik gjorde sin stämma hörd vid fel tillfälle. Nämligen att vi som inte brydde oss har blivit pinsamt uppmärksammade på vår okunskap och i många fall redan har fyllt igen kunskapsluckorna, genom att memorera informationen som spridits i tidningar och sociala medier.
Nästa gång Hesa Fredrik ljuder kommer vi därför i större utsträckning att göra rätt. Inte genom att ha preppat med vattendunkar under sängen och fyllt skafferiet med konserver. Men vi stänger åtminstone fönstren och slår på P4.