Det säger Urban Granström (S), kommunstyrelsens ordförande i Nyköping, apropå att kommunstyrelsen röstar ja till att amning ska vara tillåtet i alla offentliga rum i kommunen (SVT Sörmland, 28/1).
Tänk om fler politiker tänkte så. Att grundinställningen är att människor ska agera efter eget huvud och att plikten att motivera tillskrivs den som vill förbjuda. Inte den som inte vill förbjuda.
Det handlar inte bara om amning, utan om allt som människor kan tänkas störa sig på, som tiggeri. Ett förbud motiveras visserligen i regel med att pengar i koppen inte hjälper utsatta långsiktigt och att lösningen finns i hemländerna, trots att egenintresset aldrig ljuger: Det är jobbigt att konfronteras med extrem fattigdom och därför vill man att tiggarna försvinner ur ens åsyn.
Samma sak med amning och demonstrationer. En del provoceras av barbröstade kvinnor, även om hela bröstet döljs av ett ätande barn, och ogillar när högröstade grupper skriker på torget, särskilt om de inte delar åsikten.
Det är här det gäller att inte dras med i förbudsivern, utan i stället ställa den principiella frågan: Väger en persons rätt att slippa se amning, tiggeri och demonstrationer tyngre än någon annans rätt att amma, tigga och demonstrera?
Annorlunda uttryckt: Om jag stör mig på något, är det skäl nog för att du ska tvingas låta bli?
Med det i bakhuvudet kan man smaka på inrikesminister Anders Ygemans (S) ord från 2015: ”Det finns ingen anledning att vara maskerad på fotbollsmatcher”.
Även om själva förbudet, som syftade till att förhindra våld, är okej, är "det finns ingen anledning" en usel politisk motivering.För i själva verket finns det få anledningar till det mesta.
Sverige skulle exempelvis kunna införa ett kavajförbud och helt korrekt hävda att det inte finns någon egentlig anledning att bära just kavaj: ”Ni kan lika gärna gå runt i koftor och munkjackor. De finns i många trevliga färger och modeller.”
Det är dock bara delvis sant, för det finns åtminstone en anledning till att bära kavaj: man vill. Precis som en del vill amma när de är på biblioteket, tigga för att det är den bästa försörjningsmöjligheten och demonstrera mot något de ogillar.
Därför är inte frågan om det finns någon anledning till att människor ska få amma, tigga, demonstrera eller ha kavaj i det offentliga rummet. Utan om det finns någon godtagbar anledning att tvinga dem att låta bli.