Men på många sätt är den mer logisk än ohelig. En förklaring som räcker en bra bit är att hatet mot det öppna samhället förenar vad som kan förefalla vara motsatser.
För Putins Ryssland kan varje politisk rörelse som vill försvaga väst vara värd att hjälpa – med cybersabotage, falska nyheter och pengar. Ideologiskt finkänslig är inte Putin, lika lite som Sovjetledarna och KGB. De hade inget emot att diskret, via östeuropeiska satelliter, ge stöd till extremnationalistiska IRA.
Sovjet hade inte bara den arabfascistiska Assadregimen i Damaskus som klient – numera ärvd av Putin – utan även Saddamregimen i Irak. Att Saddam hängde kommunister var inget hinder för stödet från Moskva. Under det kalla kriget var både väst och öst föga nogräknade med vilka regimer de kunde använda sig av gentemot motståndarsidan. Från västhåll understöddes både saudiska kungahuset och Titokommunister i Jugoslavien.
Så varför skulle dagens styre i Kreml, med det till FSB omdöpta KGB, ha betänkligheter mot att understödja en höger som är antiliberal, handelsfientlig och framför allt negativ till demokratiernas samarbete i EU och Nato? Skälen för Putin att stödja Trump eller SD:s europeiska likasinnade är tydliga.
Putins ideologer hittar också politiska vänner och medlöpare i väst. En del är övervintrare från den röda extremvänstern (såsom vänsterpartiet Die Linke i Tyskland) men fler tillhör den EU-fientliga, populistiska radikalhögern. Vidare finns en del fossilenergiherrar och andra affärsmän bland dem som drar åt Kremls håll.
Inget av detta borde ses som en nyhet. Men helt förklarar det ändå inte den skenbart oheliga alliansen.
Putins samhällsekonomi är fattig, förfallen och försupen, förutom en sektor med olja och gas. Men Putins styrelseskick, en härskande konstellation av oligarker, säkerhetstjänst och ekonomisk kriminalitet, kan ha en ideologisk och praktisk dragningskraft på sådana som ogillar demokratin och det öppna samhällets genomlysning av finanser och maktförhållanden.
Richard Herzinger, i politiska redaktionen på tidningen Welt am Sonntag, skrev i förra veckan några varningens ord om detta. Han påpekade att Putins system har en helt annan attraktivitet för en del av de besuttna klasserna utanför Ryssland – jämfört med Sovjetsystemet. Där fick ju de rikaste sin egendom konfiskerad. Putinsystemet och likartade auktoritära styren ger däremot möjlighet att utan insyn berika sig med ljusskygga metoder – utan att hindras av rättsstat, demokratiska institutioner, offentlighet eller fria medier.
Javisst. Det finns ideologi- och intresseskäl för en antiliberal samsyn mellan putinisterna och det slags affärsfolk som trivs med mygelekonomi, skatteflyktsparadis, handelsrestriktioner och en svag stat som inte kan upprätthålla likhet inför lagen.
De senaste 15 åren hade i väst medfört ett kärvare klimat för såväl banker som länder där en födkrok varit skatteflykt och förvaltning av stulna pengar. Återverkningarna av 11 september 2001, och ännu mer finanskrisens efterspel, hade blåst bort en hel del av den tidigare toleransen för svarta pengar och grå finansmarknader.
Barack Obama hade satt in välriktade sanktionsstötar mot både Iran och Putinryssland, och slagit rakt mot de härskande skiktens utrikes finansaktiviteter.
Med den yttre högern, EU-fienderna och Trump i en antiliberal offensiv kan detta vridas till sin motsats.