Det blir lättare att undvika att små, udda frågor breder ut sig över samhällsdebatten så att stora saker som politiken faktiskt behöver sköta försummas.
Något vi ska låta bli är regelmakeri om kläder och skodon, hattar, sjalar, kjolar eller för den delen baddräkter. Så lite lag som möjligt, men vett, hänsyn och tolerans.
Tänk om de lättare begrep det även i Frankrike. Där har de gott om riktiga problem att lägga tid på: En självförvållad stagnation. Stela arbetsmarknadsregler. Oreformerad offentlig sektor. Ett skattesystem som borde ge betydligt mer utrymme för att det ska löna sig att arbeta.
I årtionden har de så gott som aldrig haft statsfinanser i balans. Sina starka sidor, avancerad teknik, snabba tåg och miljövänlig energiförsörjning med kärnkraft håller de på att tappa intresset för.
Nuvarande regering, som är socialdemokratisk, visar faktiskt en del reformtakter. Bland annat har den på ett förtjänstfullt sätt tagit itu med arbetsrättslagar som bidragit till stagnation och arbetslöshet. För det har den mest fått otack och ovett.
Många verkar i stället smått förhäxade av minoriteter och deras vanor och ovanor, och en konformism leder alldeles vilse. Nu har kuststäder och badorter börjat förbjuda baddräkter med för mycket tyg. Krav på att det inte ska vara för lite har man ju hört talas om. Men nu är det tvärtom. Ordningsstadgor riktas mot "burkini", ett slags badplagg som är tunt men ogenomskinligt nog för att möjliggöra dopp i havet även för den kvinna som enligt religiös sedvänja inte bör visa bar hud inför främmande karlar.
Det borde väl vara den badandes ensak, men det är något slags kapplöpning i kitslighet med sådant som ses som tecken på islamsk tro. Från Frankrike kommer en inställning till religion som lätt slår över i intolerans och i ett samhällsklimat där människor känner sig trakasserade. Tron ska inte synas i "det offentliga rummet", inte märkas i skolan och tydligen inte heller på badstranden.
När detta inte stannar vid lugn diskussion om stil och gott uppförande, utan drivs med lagens makt och kommunala ordningsstadgor blir det bara irritation och tråkigheter.
Detta ska vi absolut inte låta oss dras med i. Vi ska ägna oss åt riktig politik. Ska lagen beröra det verkligt privata livet måste det finnas starka skäl och allvarliga skador att skydda mot. Det behövs straff för sexualbrott och det behövs restriktioner för vinstintresset i alkoholföretag.
Men inga lagar som trakasserar människor för deras tro eller härstamning.
Ett modernt, invecklat samhälle fungerar inte utan en massa föreskrifter om det världsliga och ekonomiska, regler som ändå inte inkräktar på frihet och ideella värden.
Men i det verkligt personliga och viktiga för människan är det på annat sätt – inte bara i att i tro och gudstjänst är individen fri och staten styr inte. Den normen för den andliga friheten är i Sverige utvidgad över ett mycket brett fält, till yrkesval, föreningsliv, yttrandefrihet och läsfrihet och mycket mer. I ett fritt land undviker vi dessutom att göra lagfråga av klädstil och badmode.