Arbetsmiljön i ett varghägn

När arbetsmiljö försummats och någon skadats eller dödats brukar straffrättsligt ansvar prövas på någon chefsnivå.

Signerat av Åke Wredén2016-12-22 21:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Så även med döden i varghägnet i Kolmårdens djurpark, där en anställd blev ihjälbiten. En chef är nu fälld i rätten med villkorlig dom. Vidare har en kännbar företagsbot lagts på Kolmårdens djurpark.

Det kan upplevas som märkligt att en ensam chef dras inför rätta, när olika nivåer i ett företag och många andra anställda kan ha funnits med i orsakskedjan eller känt till sådant som borde varit varning. Men denna form av straffrättsligt ensamansvar ska placera konsekvenser på en chefsnivå där arbetsgivarens verkliga makt över organisationen ligger. Det gäller då alltså att förebygga sådana skador och dödsfall som kan förhindras om man är förutseende och systematisk. Det är ju inte så att chefer görs personligt ansvariga ifall andra struntar i föreskrifter och bakom ryggen på chefen nedvärderar säkerheten.

Det är inte heller sådant som domen om Kolmården avser. Den kan bli överklagad. Slutlig bedömning bör vänta . Men enligt domskälen hade tidigare tillbud inträffat, bland annat ett där en anställd var i livsfara. Ändå ändrades inte sättet att arbeta. I juridiken hamnar man då på chefsnivå.

Men arbetsmiljöarbete är inte bara chefsansvar. Det är, brukar det heta, en genomsyrande anda av förutseende och samverkan, där man inte snackar bort eller försummar farligheter, utan gör rätt, och gör det i tid. Det finns skyddskommittéer och gås skyddsronder. Fack och arbetsgivare ska hjälpas åt, man ska prioritera det som kan bli farligt, inte det mer diffusa. Dessutom finns ett ämbetsverk med nypor. Det gör inspektioner och borde ha ögonen på ställen med många märkliga risker – som djurparker.

Men var fanns alla dessa som ska vårda arbetsmiljön? Hur kunde en sådan risk som människor inne i varghägn inte få dem att hindra det som till sist hände?

Vad för slags attityd mötte de i parken, och utanför den? Jo, att andra så gärna ville tro att arbete i varghägn var ofarligt. I den mån skyddsingenjörer – dessa biologiska amatörer – hade oroats så hade de mött en subkultur med akademisk fernissa. Varg skulle vara ofarlig för människor.

Ett blodigt misstag.

Läs mer om