Bevisningen var solklar. Dom avkunnades i onsdags efter mordet på den brittiska socialdemokraten Jo Cox. Hon var ledamot i parlamentet och överfölls, knivhöggs och sköts till döds vid ett väljarmöte inför folkomröstningen om EU.
Hon talade för att britterna skulle stanna kvar i EU. Det var för den åsikten hon blev högerextremistens måltavla och mördades.
Nyheten om mordet har förstås, liksom domen, uppmärksammats utanför Storbritannien, även i Sverige. Det var ett politiskt mord, ett angrepp på demokratin, en alldeles uppenbar följd av internationellt spridd, våldsbejakande extremism.
Men en sak har det varit ganska tunt med. Både vid mordet och när domen föll har det varit tyst och stilla bland de annars munviga akademiska och andra "terrorismforskarna".
Där finns en begränsning av synfältet, som de ansvariga i olika länders säkerhetstjänster – däribland svenska säkerhetspolisen – av allt att döma inte har. Politiskt motiverade mord och attentat är en risk som kommer från flera håll, det har olika länders polis och säkerhetstjänster lång och ledsam erfarenhet av. Den radikaliserade högern sprider i en mängd länder tänkesätt och läror som kan bli ideologi för allt från kravaller och bråk med polisen till mord och massmord.
Norge var med om ett av de värsta sådana dåden i modern tid. Gärningsmannen hade sugit åt sig en form av samhällshat, konspirationstänkande och invasionsfantasier som spreds aktivt i stora delar av europeisk ytterhöger. Mycket likartade föreställningar hade något tidigare lästs upp i ett tal som var en huvudpunkt på partikongress, av nu sittande ledamot i svenska riksdagens justitieutskott.
I det engelska fallet, där offret var en framträdande socialdemokrat, har utredningen klarlagt att mördaren sugit åt sig våldsbejakande extremism från såväl tysk nazism som amerikansk ytterlighetshöger – "alt-right" som den kallats på senare tid, när republikanerna slutat hålla gränsen ren åt det hållet.
Herrar terrorismforskare har inte haft mycket att säga om det.