Mest är det "hyrläkare". Nu blir även "hyrsjuksköterskor" vanligare, med en femtedel av landstingens bruttokostnader för inhyrd personal 2015.
Hela bruttokostnaden för hyrpersonal var 2,7 miljarder 2013, men hade förra året nått upp till fyra miljarder. Det är förstås ett symptom på en eller flera åkommor i sjukvården. Men det är inte kostnaden som säger det viktiga om hur patienter berörs.
Man bör skilja på brutto och netto. Det hade ju inte varit fyra miljarder billigare med noll "hyrläkare" och "hyrsjuksköterskor".
Hade ordinarie personal jobbat så hade den haft lön, med alla de lönebikostnader som anställda medför. Hade det i stället varit tomt hade det blivit dyrbar övertid för andra. Eller så hade patienter kommit tillbaka sjukare, med fler återbesök och mer vårdkostnader.
Så hacka inte på dem som hyr in personal, hellre än att lämna patienter och andra anställda i sticket! Det är inte merkostnaderna som oroar mest om man ser till vårdkvalitet och patientsäkerhet. Att "hyrläkare" är mer vanliga i dels psykiatrin, dels primärvården, är klart mer bekymmersamt.
På båda områdena är det väldigt bra med kontinuitet: Patienten träffar en läkare som mött patienten förut. Det blir lättare att förebygga att ett försämrat tillstånd ger fler vårdtillfällen och sämre hälsa.
I psykiatrin har SKL och landstingen, främst det i Västra Götaland, nått positiva resultat om fast bemanning. Det som haft effekt är typiskt icke tv-mässiga saker. De platsar inte i det indignationsuppbyggande formatet för SVT:s nyhetsinslag i ämnet i förra veckan. Att lägga schema så att man är rätt bemannad efter belastningen under veckan och dygnet, och så att läkar- och sköterskescheman fungerar ihop, förbättrar arbetsvillkoren och ger mer effektiv vård. Arbetsmiljön upplevs som bättre. Viljan att ta fast anställning kan öka.
Det är inte bra om det lönar sig att sippa medansvaret för de ofta äldre patienternas vårdkontinuitet i primärvården. Både läkarna som yrkeskår och arbetsgivarna borde fråga sig vad som händer med läkaretik och med vårdens förebyggande och socialt utjämnande uppgifter om en del vårdcentraler långa tider har en genomströmning av "hyrläkare".
Det är inte bara en fråga om lönepåslag, det handlar om att alla ekonomiska drivkrafter för vårdcentraler ska hjälpa till att hålla dem samtliga bemannade, förebygga onödig sjukhusvård och se till att vårdkedjan fungerar.
Mycket har redan åstadkommits i ersättningssystemen som landstingen har för primärvården. Men mer finns att göra.
Valfriheten är inte det enda som vårdval och konkurrens är till för. Husläkartanken är viktig, men inte tillräckligt betonad: Systemet ska skapa och vidmakthålla mer av fasta läkarkontakter för dem som ofta behöver vård – inte minst för de äldre.
Sedan får det vara måtta med krisstämplandet av svensk sjukvård. Resultaten i hälsa och dödlighet är bättre än i nästan alla andra jämförbara länder.
Dessutom. Hur mycket det än varit oro för personalbrist inför varje sommar så visade en jättestor journalundersökning, där men letade efter vårdskador 2013-15, att dessa inte blev vanligare under somrarna.
Vikarierna och andra inhoppare sköter sig inte så illa.