Ordet på "D" är inte fult i Sverige. Ordet är demokrati.
Biståndsminister Isabella Lövin (MP) har sin kontorsstol på Utrikesdepartementet. Det kan nog förklara en del i en rätt pinsam historia.
För knappt två veckor sedan hade hon en stor artikel på DN Debatt ihop med Jeffrey Sachs. Han är en berömdhet bland ekonomer som sysslar med fattiga länders utveckling, och med miljöpolitik..
Anledningen till DN-artikeln är inte pinsam, tvärtom. Sverige har fått förstaplats i ett av alla de "index" som sätts ihop av olika mått på länders framgångar och brister. En hedrande placering, den är på det hela taget välförtjänt, och har varit detta i åtskilliga år. Index är tänkt att ge en översikt av hur långt länder har kvar till 17 mål för social, miljömässig och ekonomisk utveckling i FN:s s.k. 2030-agenda. Det kommer från det till FN knutna "Sustainable development solutions network" (Sachs är direktör där), samt en tysk stiftelse.
För att uppmärksamma förstaplatsen åstadkom Lövin och Sachs en artikel om viktiga saker för en hållbar utveckling, och med en hel del hänvisningar till svenska erfarenheter. Texten var uppenbart till stor del producerad på Lövins sida, alltså inte bara av Sachs.
Det räknades upp en hel del bra saker, men inte ett ord om demokrati, om att fritt samhällssystem med yttrandefrihet, rättsstat och offentlighetsprincip har stor betydelse för att möjliggöra frigörelse och goda sociala och andra förhållanden. Ordet på "D" undveks helt.
Karin Karlsbro, en gång ordförande i Liberala Ungdomsförbundet, sedan kommunalt förtroendevald i Stockholm (L), skrev replik i DN om att Sverige borde vara en klar röst för demokrati i en tid när antidemokratisk extremism sveper fram även över den fria världen: "Sluta upprepa floskler om ’rättvisa och inkluderande samhällen’ och andra tomma intet förpliktande ord … i den globala hållbarhetsdebatten", skrev hon: "Säg i stället orden som ett antal av världens ledare … allra minst vill höra."
Isabella Lövin svarade, lite besvärat, med att peka på en del andra tillfällen när UD mer eller mindre tydligt anspelat på demokrati, bland annat i förhandlingar om 2030-målen. Resultatet där är inte så stort, kan det tilläggas.
Skadan var i alla fall skedd, ministern och Jeffrey Sachs hade gjort utspelet och hållit tyst med ordet på "D".
Hur kan sådant förklaras? Knappast är Isabella Lövin (MP) en beundrare av diktaturer i utvecklingsländer.
Två andra spår är de här: Jeffrey Sachs är direktör för ett FN-anknutet organ och i olika omgångar rådgivare till generalsekreterare i FN. Krävs då anpasslighet till att det i FN visas hänsyn mot auktoritära och totalitära regimer, som är en stor del av medlemsantalet?
Utrikesdepartementets vanor att uppträda diplomatiskt mot diktaturer i FN kan också ha präglat texten. En hel del dubbelspråk har pågått under kandidaturen till Säkerhetsrådet. Konsten är att lagom diskret hänvisa till Sveriges fria samhällssystem, men utan tydliga krav och provocerande yttranden, och så att företrädare för diktaturer kan inse att det inte är riktigt allvarligt menat.
Hur uppmärksam Isabella Lövin varit på detta är svårt att veta. Men en minister på UD bör kunna hävda sig mot både FN-kultur och UD-kultur, vad gäller ren svenska om frihet och ofrihet.