Det som inte finns i en budget är ibland viktigare än det som ingår. Bland onsdagens många ändringsförslag i statsbudgeten för 2019lyser den större arbetsförmedlingsfrågan med sin frånvaro. Ett tillägg på 310 miljoner föreslås för att underlätta för främst invandrade kvinnor att komma in i arbetslivet.
Det är väl motiverat, och nog föga kontroversiellt politiskt.
Men någon större åtgärd för att begränsa varslen om uppsägningar och kontorsnedlägggningar i Arbetsförmedlingen syns inte till. En del kan väl regeringen genom regleringsbrev justera inom givna anslag. Det som framgått förut blir dock än mer tydligt.
Omvälvningen avArbetsförmedlingen beror inte ensidigt på Centerpartiet, inte heller på den föga genomarbetade M-KD-budgeten från december.
Stora förändringar i förmedlingen är vad Socialdemokraterna och fackliga företrädare också vill, något de har en del goda skäl för, och även förberett med en stor utredning förra mandatperioden.
Annat är det med naturvårdsanslagen och avskaffandet av Jämställdhetsmyndigheten, två provokativa hugg i utgifterna som KD gjorde. Där föreslås nu att riksdagen ändrar höstens beslut.
De tre mindre partierna i budgetsamarbetet har alla med ett antal egna prioriterade saker i ändringsbudgeten, trots att den är begränsad i storleken och krävt rader av omflyttningar mellan anslag och myndigheter.
Jan Björklunds(L) slutsats av att nyutbildningen av lärare inte hänger med behoven, syns i budgeten. Det införs statsstöd till att anställa lärarassistenter, för att avlasta de behöriga lärarna och få deras insatser att räcka till mer undervisning, men mindre administration.
Ett par omflyttningrarna mellan olika anslag har gett Moderater och Kristdemokrater tillfällen till brösttoner och överdrifter. Vad gäller ett par utvecklingsbidrag på äldrevårdssidan kan de, och V, som också gör stort nummer av saken, ha visst fog för att det faktiskt är en minskning av det som tillförs kommunsektorn, fast beloppet är marginellt som del av äldrevårdens mångmiljardverksamhet.
Rejält ohållbar är M-reaktionen mot en flyttning av ett par hundra miljoner från polisen, som har svårt att anställa så många som de vill, till Kriminalvården, som blivit mycket hårt belastad när polisverksamheten återhämtat sig efter den stora effektivitetsförlusten under omorganisationen på justitieminister Beatrice Asks (M) tid.
Ingen mindre än partiledaren Ulf Kristersson (M) har försökt framställa denna hjälpande hand till Kriminalvården som en försämring av polisarbetet, orsakad av Liberalerna.
Realiteten är att resurserna till rättsväsendet ökas en del. Större insatser av försvarare och målsägandebiträden kommer av att polisen blivit mer effektiv, men anslaget till detta var tidigare försummat.
En större fråga: Finns marginaler för att öka miljö- och järnvägsinvesteringar och för att hantera en internationell lågkonjunktur?
Jo, sedan statsskulden kraftigt minskat som andel av nationalprodukten ser det långt bättre ut än i rader av andra länder.