Isabella Lövin har ju de partivänner (MP) hon har. Och hon har de regeringskamrater (S) som hon har. Det kan inte alltid vara så lätt.
Som jag tog upp i den här spalten i går har ju Sverige hamnat på första plats i en stor internationell jämförelse av hur långt länder kommit med att uppnå de sociala, miljömässiga och ekonomiska målen som satts upp i FN för hållbar utveckling till 2030.
Det såg ju bra ut och var det också, även om mycket beror på att många andra är så långt efter – eller så fel ute.
Det är Isabella Lövins bord, hon är ju inte bara språkrör, utan även biståndsminister. Så hon skrev tillsammans med den kände ekonomen Jeffrey Sachs den DN-artikel som blev gårdagens ämne. En bedrift på sitt sätt var att skriva hela artikeln utan att nämna demokrati, en av de viktiga faktorerna för att möjliggöra sociala och andra framsteg.
Men hon lyckades undvika en del annat också, och detta är dagens ämne. Det var långa rader av mått som på något sätt vägdes ihop i ett "index" från det till FN knutna "Sustainable development solutions network". Enstaka ser lite konstiga ut, eller har fått en rubrik som gör dem dunklare än de är. Men på det hela taget verkar summan rättvisande, och det är ont om överraskningar vad gäller Sverige.
Det är bra hälsovård här, och rent dricksvatten, vi har rätt mycket sopor om de räknas i kilo per person, men sorterar dem ganska väl. Prestationerna i skolorna är däremot sämre än i en rad andra rika länder, och det har ju som bekant beslutats många skolreformer av det skälet.
Men till det som också framgår hör att Sverige är ett av de rika länder som har de minsta ekonomiska klyftorna och den största andelen av den vuxna befolkningen i arbete.
Detta är ju två punkter där några av Isabella Lövins regeringskamrater ägnade åtta år åt att tala om ruggigt djupa klyftor och stor arbetslöshet – medan hon själv satt i EU-parlamentet och var saklig och skicklig i fiskefrågor. Det kunde ju bli tryckt stämning vid regeringslunchen om statsrådet Damberg (S) fått se statsrådet Lövin (MP) peka på Sveriges goda betyg på de punkterna. Så hon teg diskret om att Sverige och Danmark delar förstaplatsen som industriländer med små ekonomiska klyftor. Likaså om att Sverige är bäst i EU på att ha folket i arbete, och i OECD endast överträffas av Island, Norge och Schweiz.
Knepigare för Isabella Lövins egna partivänner, som brukar hylla tysk energipolitik, är att Sverige – än så länge – är i främsta eliten i grenen låga växthusutsläpp per TWh elström. Danmark är 450 procent sämre. Tyskland 500 procent sämre, Holland 650 procent sämre än Sverige.
Inte nog med det. När de i index tar med ett annat mått, koldioxidutsläpp från energisektorn blir det nästan likadant. Bortsett från ett par småländer med vattenkraft och korta avstånd, Schweiz och Portugal, är det i Västeuropa bara Frankrike som då är bättre än Sverige.
Anledningen är den MP inte vill kännas vid. Frankrike och Sverige är kärnkraftsländer. Så om detta var det lika knäpptyst i artikeln som om demokratin
Och: pricken över i. Andel "förnybart" i energiförbrukningen. För Sverige redovisas hela 15 procentenheter bättre än för det av MP hyllade Tyskland. Så även där iakttog Lövin tystnad
Det är inga lustiga villkor för den som ska föreställa språkrör.