Det är läge för ett par nypor mediekritik, apropå MP:s interna miljöhaverier.
Det mest uppenbara felet har det skrivits och sagts minst om. Svagheten i MP:s hantering av tysk brunkol är inte att det vore svek att godta att Vattenfall säljer dagbrott och pannor.
Tyskarnas energipolitik, som MP idealiserar, är det som förvärrar utsläppen. Deras och MP:s gemensamma energipolitiska huvudlinje – avstängd kärnkraft, helst så snart som möjligt – är liktydig med ökade utsläpp av klimatskadlig koldioxid. En del huvudstadsredaktioner lyckas rätt konsekvent blunda för detta. Mer om det en annan gång.
Olustigt på annat vis är detta: Ord som "infiltration" och "islamister" är flertydiga och suggestiva. Att använda dem vårdslöst så att de träffar enskilda människor kan sprida missförstånd och vanföreställningar.
Slitningarna i MP, före och efter att bostadsminister Mehmet Kaplan tvingades gå, har reella grunder. De beror inte på inbillning.
Men det är även viktigt att hålla isär skilda slags ideologier och organisationer. "Islamist" är ett förrädiskt ord, som kommit att stå för vitt skilda ideologier – dels konservativa, dels våldsamt revolutionära och totalitära. Och ingen av dessa politiska läror är en nödvändig följd av islamsk tro. Tvärtom är det vanligt att en eller flera sådana ideologier av muslimska troende ses som kätterska, hädiska eller på annat sätt förkastliga.
Om det verkligen finns grund för att tala om planerad "infiltration" i MP är lindrigt talat obevisat. I vart fall är det inte fråga om de våldsdyrkande, totalitära riktningarna av IS/Daeshs eller Qaidas slag. Men fast man på redaktioner borde förstå hur otydliga ord kan leda tankarna åt det hållet har det varit en del mer än måttligt försåtlig användning av glosor som "infiltration".
Suggestiv presentation av bilder på en hälsning med fyra fingrar har spritt intryck av något slags hemligt tecken mellan kvalificerade extremister. I själva verket handlar det om en gest av kritik mot militärdiktaturen i Egypten. Den kan även användas av sådana som inte stöder diktatur eller våld. Kvällspress har här trampat över och överdrivit.
MP:s problem gäller i stället detta: Som medlem och förtroendevald i ett parti kan man inte samtidigt stå för en annan, oförenlig ideologi. Att ha uppdrag bygger på att vara betrodd, och betrodd kan inte den vara som försöker sitta på två hästar samtidigt i politiskt viktiga värderingsfrågor. Några personer i MP har mer eller mindre av idémässig parallell-anknytning till det turkiska, konservativa maktpartiet AKP. Om detta inte observerades tidigare så har det blivit en så mycket mer allvarlig sak när AKP på senare år girat kraftigt åt auktoritärt och högernationalistiskt håll, med undertryckande av oppositionell press och förnyat inbördeskrig mot kurder.
Många har då med rätta blivit starkt upprörda över AKP-kontakter inom MP. Inte minst de som genom förankring i Turkiets minoritetsgrupper känner till mer och har ögonen med sig om den turkiska politiska miljön, även den i exil. Såväl partiledning som valberedning i MP har tydligen inte förstått, eller tagit lätt på, vad detta handlar om. En ledningskris är självförvållad.
Men, trots all kritik man kan rikta mot Gustav Fridolin och Åsa Romson: De bör slippa insinuationer om att vara mjuka mot terroristiska rörelser i Mellanöstern.