När man borde mötas i utskottet, lösa några knäckfrågor och gå varandra till mötes i olika delar – men inte vill eller törs – kan det bli så här.
De nya EU-direktiven om offentlig upphandling från 2014 har blivit ett omfattande lagärende, med flera lagar, ett utredningsarbete som började 2012 och en proposition som till allra största delen är väl genomarbetad och politiskt okontroversiell. Ändå är det nu konflikt i högt tonläge – i en del: De krav som upphandlande myndigheter måste ställa, respektive de som de får ställa ibland, om arbetsrättsliga villkor.
Konflikten är onödig. Men den är också framhejad av näringslivs- och fackorganisationer som sökt strid och blundat för problem som borde kunnat lösas med sammanjämkning.
Att regeringens försök att skärpa reglerna har reell bakgrund i allvarliga missförhållanden på sina håll i enstaka branscher är ett faktum. Att det kan bli krångel och tillämpningsproblem när myndigheter ska få ställa arbetsvillkorskrav "vid behov" är också en realitet. Den lagtekniska lösningen ger möjlighet att rikta in kravställandet på mer uppenbara problemområden där det förekommit att sämre slags arbetsgivare uppträtt verkligt illa.
Frågan kunde skötts mer konstruktivt i utskottsarbetet. Svårigheter för små företag och för vissa tjänstemannabranscher där kollektivavtalen har mindre betydelse hade kunnat åtgärdas med mer precisa tilläggsskrivningar, i stället för att avslå alla nyckelparagrafer i denna del av lagkomplexet. Att en del kollektivavtal inte är offentliga kan åtgärdas genom ett krav i lag på att sådana avtal ska registreras hos en myndighet och därmed gå in under offentlighetsprincipen.
I stället har nu de fyra partierna från förra regeringen gått på avslag men bjudit in regeringen att återkomma med valda delar av det som avslås – totalt oklart vilka! Detta negativbeslut kan, att döma av det som hände i utskottet, gå igenom med SD-röster, men det löser absolut ingenting.
Den borgerliga hanteringen är kvalificerat oskicklig, politiskt såväl som sakligt – även med hänsyn tagen till att kompromisslusten var förtvinad även på regeringssidan.