Det handlar om fyra misstänkta hot. Två riktades mot kommunpolitikern Abshir Osman (M), som har kritiserat radikalisering bland unga muslimer i Eskilstuna, ett mot frilansjournalisten Magnus Sandelin och ett mot en gästimam i Årbymoskén.
I det sista fallet ska orden ha yttrats vid en gudstjänst av personer som kommit till moskén utifrån. Polisen kan dock inte reda ut vem som sagt vad.
De misstänkta hoten mot Osman och Sandelin har framförts skriftligen. Åklagarens slutsats är att dessa yttranden inte utgör brott. "Varningen" till Sandelin är ett hot om juridiska åtgärder med anledning av en publicering – inte brott i rättslig mening. Det ena meddelandet till Osman, kallas av avsändaren ett gott råd från en muslim till en annan och inte ett hot. Åklagaren accepterar den beskrivningen.
Dessa åklagarbeslut är svåra att kritisera. När jag läser det som skrivits till Osman och Sandelin i de två fallen ser jag som lekman inga uppenbara hot, även om tonen mot Osman är hård.
Men det andra meddelandet till Osman ger skäl att ställa sig mycket frågande till åklagarens beslut. Så här lyder det, med texten oförändrad: "Frukta domedagen många som har varit större och tuffare än dig har förklarat krig mot allah och vi har sett vart det sluta för de. UPPHÖR om du inte vill gå samma öde till möts."
Det kan inte finnas en enda människa som efter att ha mottagit detta inte känt sig hotad. Åklagaren tycks heller inte ifrågasätta Osmans upplevelse. Däremot menar han att uppsåt saknas, att avsikten inte var att hota
Det sätter alltså nivån, utan att tingsrätten har fått säga sitt. Den som vill kan skriva just så, framkalla fruktan hos mottagaren och räkna med att komma undan rättsligt.
Det är bekymmersamt. Kanske når inte detta upp till nivån för det straffbara. Men det borde ha retts ut av domstolen i stället för att begravas i en nedlagd förundersökning.