Det är i regel en bra lösning både för skattebetalarna och för flyktingarna. Det sista konstaterade Boverket i sin studie från 2008: "Asylsökandes eget boende, EBO – en kartläggning". Personer i EBO som får uppehållstillstånd skaffar sig arbete och egen bostad snabbare än de som bott på asylboenden.
Liknande genomgångar i andra länder visar samma sak. När asylsökande får frihet att välja boende väljer de på ett sätt som gynnar dem.
Detta är inte någon abstrakt politisk teori. Det är kunskap och beprövad erfarenhet.
Men sådant är ointressant för kommunalråd som Jimmy Jansson (S) i Eskilstuna, som har ett debattinlägg i frågan i dagens EK/ST, och Göran Dahlström (S) i Katrineholm. När de ser koncentration av flyktingar och trångboddhet på vissa platser aktiveras deras antifrihetliga reflexer. EBO-lagen ska avskaffas, heter det. Människor ska styras bort från platser där de vill bo.
Den långsiktiga effekten är sämre etablering. Men vad innebär det på kort sikt?
Enligt Migrationsverket beräknas 30 000 asylsökande bo i eget boende under nästa år. Om avskaffat EBO får fullt genomslag måste alla dessa människor placeras på anläggningar. Det är lika många som redan bor där. Kostnaden för skattebetalarna skulle öka med åtminstone två till tre miljarder kronor, men sannolikt mer eftersom platsbristen kommer att tvinga Migrationsverket att upphandla dyrare alternativ.
Nästa steg är att alla av dessa 30 000 som får uppehållstillstånd ska placeras i kommuner. Med dagens bifallsandel blir det ungefär 20 000 personer, vilket innebär en fördubbling jämfört med i dag. Jimmy Jansson och Göran Dahlström kommer inte att stå först i kön för att ta emot dessa människor i sina kommuner. De förespråkar hinder mot fri bosättning även för personer med uppehållstillstånd.
Detta är kärnan i kommunala klagosånger över EBO-lagen. Man ser inte den större bilden, struntar i konsekvenserna och anser att ansvaret ska tas av någon annan.